Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 30 aug. 1934 - Eugénie Söderberg: Hur ryssarna betrakta utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fädernesland. De bedöma det hela genom jämförelser, som kolonister och
emigranter i alla tider ha gjort: möjligheten till arbetsförtjänst och
en dräglig tillvaro, helst litet bättre än hemma. Den eventuella
hemlängtan försöka de att övervinna som emigranter i andra länder ha
gjort.
En turistande utlänning skulle naturligtvis inte kunna tänka sig att
bo i Sovjet och arbeta enligt sovjetryska betingelser, men han skulle
säkert inte heller vilja arbeta i Englands och Belgiens gruvor, på de
japanska risfälten, som kuli eller som mattvävare i Bagdad, medan
däremot dessa yrkesutövare kanske mycket gärna skulle utbyta sitt
arbete mot liknande i Sovjet, där grovarbetarnas, småhantverkarnas
och fabriksarbetarnas levnadsstandard är högre och det finns
möjlighet att i framtiden förbättra den än mera. Den ryska revolutionen
är en proletariatets revolution.
Men det finns andra kunskapsspridare om förhållandena utanför
Sovjet. Det är utlandsresande ryssar. Jag har träffat många sådana,
som under de sista åren varit i utlandet, och talat med dem. Deras
intryck av utländska förhållanden voro av en helt annan art än
västerlänningarnas, när de företaga en nöjes- eller studieresa till
främmande länder. De ryska resenärerna tillhöra numera oftast den
kategori, som reser på offentligt uppdrag, men de tillhöra inte alltid
det kommunistiska partiet.
Deras intryck voro också ytterligt ensidiga, men man måste beakta
dem, eftersom de utgöra en opinionsbildande faktor för Sovjets
uppfattning om den övriga världen.
Dessa ryssar underhöllo mig med skrämmande bilder av
Västerlandets korruption, nesliga arbetarförtryck, underbetald, exploaterad
arbetskraft, justitiemord, lagar, som provocerade brott, de avslöja hela
den ruttenhet (ett sovjetryskt älsklingsord), som enligt
kommunismens övertygelse döljer sig bakom det västerländska livets
förgyllda yta.
Jag trodde först, att det var det vanliga blinda och schematiska
utfallet mot det borgerliga statssystemet, ett löst angrepp enligt en
viss plan, bara för att det kommunistiska systemet skulle framträda i
desto fördelaktigare ljus; slutligen trodde jag, att mina interlokutörer
inte ville se det bästa Västerlandet hade att uppvisa, men jag insåg
snart, att de i de flesta fall inte kunde se det, och detta av flera
orsaker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
