Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 30 aug. 1934 - Eugénie Söderberg: Hur ryssarna betrakta utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så bra, att de till och med stanna i utlandet, om det finns någon
möjlighet därtill, d. v. s. emigrera. Några göra det i tysthet, andra
mera eklatant, särskilt om de kunna få någon ekonomisk vinning
genom sin demonstrativa avsägelse eller få asylrätt i det land de
genom sin politiska övertygelse bundit sig vid. De göra naturligtvis
särskilt bruk av möjligheten att stanna, om de ha något otalt med
sitt fädernesland. Men i jämförelse med den, trots all inskränkning
och noggrann filtrering, stora strömmen av sovjetresenärer, äro
emigranterna en försvinnande minoritet, om man tänker på att Sovjet
styrs diktatoriskt. Vid en eventuell emigration bortfaller för
ryssarnas del rädslan för egendomskonfiskering, vilket avhåller många
personer i andra länder från att bli politiska emigranter. Det finns inte
så få länder i världen, som leverera åtskilliga politiska och andra
emigranter. Ryska emigranter ha lika litet som andra politiska
emigranter möjlighet att legalt återvända till sitt land, så länge samma
regering härskar.
Den låga procentsatsen av överlöpare i "andra emigrationen" är så
mycket märkvärdigare, som man verkligen har all anledning att
förmoda och tro, att ryssarna med glädje skulle stanna i utlandet och
försöka trotsa alla svårigheter, som i dessa arbetslöshetstider äro
förbundna med ett sådant steg.
Har man lyckats skaffa sig uppehälle i utlandet, har man mer
möjlighet att rent materiellt leva bättre och friare än under Sovjets
nuvarande förhållanden.
Kanske följande förklaring, om den tages som exempel, kan ge
någon ledtråd, varför ryssarna trots diktatoriskt förtryck och kristid
inte i första taget vända fäderneslandet ryggen. Åtminstone inte lika
lätt som andra folk sina länder.
På tåget mellan Moskva och Leningrad kom jag i samspråk med
en högskoleprofessor. Redan före revolutionen hade han ett känt
namn, men han hörde till de personer, som inte "erkänt" den nya
regeringen. För att få utkomstmöjligheter och för att i fortsättningen
kunna ägna sig åt det arbete, som blivit hans livsmål, hade han lojalt
ställt sina kunskaper i ungdomens tjänst och fortsatte att undervisa
de nya studenterna ur proletärklassen, antagligen lika samvetsgrant,
som han tidigare, före revolutionen, undervisat deras kolleger ur de
borgerliga och högre klasserna. I början av revolutionen hade han
det mycket svårt, fick genomgå de farsoter, som hela Sovjet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
