Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 30 aug. 1934 - Litteratur - R. D. Charques etc: Profits and politics in the post-war world
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 455
centralbanken, Banque de France, trots sin formellt självständiga
ställning närmast blivit ett statsorgan. Bank of England har kunnat hålla sig
mera oavhängig. Man får komma ihåg, att England är
Manchesterliberalismens hemland. En intim samverkan mellan statens organ och det fria
näringslivet strider i grunden mot gamla engelska principer. Man har
dock kommit därhän, snarast i den formen att regeringen — särskilt den
nuvarande konservativa »nationab-regeringen — i det väsentliga har
blivit ett instrument för City-bankirerna och deras huvudorgan, Bank of
England. Det stor jordskredet i engelsk politik på hösten 1931 kort före
»national»-regeringens bildande, visade granneligen, hur en liten men»
allsmäktig grupp av finansmän fullständigt kan omkasta det politiska läget
i ett land — i detta konkreta fall: regeringen MacDonald — då ett av dess
vitala intressen — i detta fall: guldmyntfoten — hotas. Författarna till
till ovanstående arbete vilja i franc-fallet 1925—26 och vänsterregeringens
därav beroende störtande se ett förlopp liknande det engelska på hösten
1931.
I de demokratiska länderna föreligga emellertid med de inskränkningar,
som inneslutas i själva systemet, möjligheten till fri diskussion om dessa
problem. Denna låt vara mycket ofullständiga garanti saknas helt i de
diktaturstyrda staterna. Här kan sålunda samarbetet mellan politikens
och finansens män föras ännu ett steg vidare. Diktaturstyrda länder som
Italien och Tyskland te sig ur denna synpunkt en smula mer avancerade än
exempelvis Frankrike med dess demokratiska styrelseform.
Nazismens seger i Tyskland vilja författarna till ovanstående arbete
förklara främst som ett resultat av industrimagnaternas
koncentrerade-angrepp på systemet Brüning. Den stora »faran» låg nämligen i
rikskansler Brunings alltmera framträdande statssocialistiska inklinationer —
särskilt hans nöddekret om bankväsendets inordnande under en
rikskommissaries ledning — och inte i möjligheten av en bolsjevikisk revolution,
vilken endast har existerat i nazistpropagandisternas fantasi. Den tyska
ståltrusten, som av Brüning helt bragtes under riksmyndighetens
dom-värjo har som bekant senare återfått sin fria ställning under ledning av
Fritz Thyssen, en av Hitlers äldsta understödjare bland de
storindustriella. Betecknande för den fullständiga amalgamering mellan
ekonomiska och politiska instanser, som måste komma till stånd inom
diktaturländerna är Thyssens utnämning till en rikets speciella representant eller
ståthållare för Väst-Tyskland. Resultatet av denna utnämning lär även ur
privatkapitalistiska synpunkter ha varit utomordentligt tillfredsställande*
Fritz Thyssen är, det må i förbigående nämnas, den främsta representanten
för tysk vapenfabrikation.
Då Hitlers och övriga nazisters agitation tidigare företrädesvis vände
sig just mot Ruhr-magnaterna och andra storfinansiärer, vilka påstodos
spela under täcke med de angloamerikanska skadeståndsbankirerna
förefaller denna utveckling kuriös. Emellertid har som bekant nazisternas
»anti-kapitalistiska» patos så småningom kanaliserats och oskadliggjorts
i den anti-semitiska rörelsen. Landets judiska advokater och läkare ha fått
sitta emellan för »den internationella skadeståndsfinansens» verkliga eller
inbillade forsyndelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
