Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 30 aug. 1934 - Händelser och spörsmål - Tyska folkomröstningen - Tysklands utväg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oppositionen vuxit på blott ett par månader. Relativt sett har den
vuxit mycket starkt. Fortsatte den i samma takt, skulle det inte behövas
så förfärligt lång tid, innan sagan vore slut. Redan nu synes man kunna
våga antagandet, att ett fritt tyskt folk skulle döma sina förtryckare
med en förkrossande majoritet. Det börjar kanske trots allt att skymta
en stråle av hopp, att förnuft och besinning så småningom skola återvända.
Tysklands utväg
Det står icke i motsats till det faktum att nationalsocialismen
börjar bli impopulär och förlorar terräng, om man fastslår
att Hitlers herravälde den 19 augusti formellt blev ännu
fastare. Det betyder emellertid ingenting för utövningen av den
diktatoriska makten, om den grundas på 60 eller 70 eller 100 % vid en
folkomröstning. För den vidare tyska utvecklingen blir föreningen av all
statsmakt i en hand av den allra största betydelse. Hitler är nu såsom
rikskansler högste chef för förvaltningen och alltså även för polisen. Han
är såsom riksledare arméns högste befälhavare och sedan den 30 juni vet
man att han också är nationens högsta domstol. Vad maktutövningen
beträffar kan det verkligen med rätta sägas att Hitler och den tyska staten
äro ett. Omröstningen den 19 augusti bekräftade formellt ett redan
förefintligt faktum, men den har icke löst något av de akuta problemen.
Blodbadet den 30 juni fick omedelbara följder också på det ekonomiska
området. Liksom S. A:s vänstra flygel föstes åt sidan, så gjorde man sig
kvitt partiets vänstra flygel. Dennas representanter i den ekonomiska
ledningen avsattes (Kessler och Pietsch), i stället för
riksekonomiministern trädde för att göra omsvängningen så demonstrativ som möjligt
Schacht sedan länge talesman för den mest trångsynta
storkapitalistiska intressepolitik och Krupps speciella förtroendeman. Denna
utnämning är icke blott ett slag i ansiktet på de övertygade
nationalsocialisterna utan innebär också ett program för den kommande vinterns
ekonomiska politik. Det var i grund och botten ett misstroendevotum som
nationalsocialismen gav sig själv.
Tyskland behöver råvaror och livsmedel, om det skall kunna hålla sina
företag i gång, sina arbetare sysselsatta och bevara skenet av en stigande
konjunktur utan vilken Hitler icke kan hålla sig vid makten. För att
åstadkomma denna införsel, måste det exportera i motsvarande grad.
Denna möjlighet försvinner alltmera. Bojkotten av tyska varor har tagit
stor omfattning på alla håll, där varorna kunna ersättas med andra
länders produkter. Alla Hitlerregimens bemödanden att genom förtäckt
nedskrivning av riksmarken hoppa över hindren för handeln har varit
förgäves. Vid bojkotten gäller det inte främst ett prisproblem utan en
politisk och moralisk handling, som icke kan hejdas genom
underbjudanden. Tysklands export ökades icke men väl ökades fordringsägarnas
krav på omedelbar utjämning av resterande låneräntor och obetalda
tidigare råvaruleveranser. Räntebetalningen framtvingades genom
införande av clearing. Betalningen för råvarorna måste följa antingen på
samma väg eller under tryck av hotande råvaruspärr.
Att komma ut ur detta dilemma är en livsfråga för nationalsocialismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
