Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 sept. 1934 - Frans Severin: Vid en historisk vändpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dock väsentligt förbättrat sin ställning och åvägabragt en icke
föraktlig inkomstutjämning. Jag har ingen anledning att i detta
sammanhang ingå på frågan om den relativa utsugningen har skärpts
eller mildrats, men vill dock i förbigående anföra, att det ingalunda
är klart att den skärpts.
I och för sig förefaller det ologiskt att förklaringen till det
borgerliga frisinnets och medelklassens förändrade inställning till
fackföreningsrörelsen skulle ligga just i denna utveckling. Den är ju
delvis bara den naturliga följden av de fackföreningsrörelsens
framgångar, av vilka det borgerliga frisinnet tidigare sade sig vara
intresserad, ja som det delvis aktivt stödde. Men historien är inte alltid
logisk, och det är trots motsägelsen sannolikt att förklaringen eller
i varje fall en del därav ligger här. Åttiotalsradikalerna ha till stor
del gått ur tiden, och vi ha nu att göra med en annan
medelklassgeneration, som inte känner arbetarklassens förhållanden före
fackföreningsrörelsens tillkomst men väl fackföreningsrörelsen under dess
maktutveckling samt sin egen relativt svagare ställning. Kanske är
det svårt att säga, hur medelklassen reagerar, därför att dess reaktion
sannolikt inte är enhetlig. Det är möjligt att de mest proletariserade
skikten därinom sympatisera med fackföreningsrörelsen, medan de
övriga sällat sig till de grupper inom högern, som alltid varit
motståndare till fackföreningsrörelsen. Sannolikast är emellertid, att
medelklassens egen relativt försämrade ställning framkallat en känsla
av bitterhet mot arbetarklassen och fackföreningsrörelsen. Betrakta
de inte fackföreningsrörelsen som orsak till sin relativa förlust, så
finna de i varje fall denna orättvis och sin självkänsla sårad. Väl
ar det sant, att fackföreningsrörelsen ingalunda är ensam orsak till
den förskjutning, varigenom medelklassen fått en relativt försämrad
ställning. Den med stigande välstånd påskyndade eller vidgade
ståndscirkulationen, som tillfört medelklassyrkena ett starkt ökat antal
aspiranter, har givetvis pressat ned deras utsikter att hävda sig
alldeles oberoende av fackföreningarna. Till detta kommer den med
företagens utveckling stigande mekaniseringen och specialiseringen även
inom kontorsarbetet, vilket verkat i samma riktning. Men en i
huvudsak känslomässigt betonad reaktion tar sällan hänsyn till några
objektiva faktorer. En såsom följd av fackföreningsrörelsens utveckling
direkt försvagad ställning ha givetvis också de smärre företagarna
kommit att intaga, då de ofta på grund av teknisk underlägsenhet
icke kunna konkurrera med de bättre utrustade företagen utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
