Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 sept. 1934 - Frans Severin: Vid en historisk vändpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underbetala arbetskraften, vilket de emellertid av
fackföreningsrörelsen mer eller mindre effektivt hindras att göra. Fru Björns i Borlänge
lidandes historia blev visserligen genom ingripandet från högerns
näringsfrihetsbyrå lika mycket fars som tragedi. Men påtagligen för
i regel en mindre hembagerska en ojämn kamp mot det stora
Livsmedelsarbetarförbundet, som dessutom med bojkotten kan taga även
övriga arbetare till hjälp. Med dessa förändringar har det
borgerliga frisinnet svängt och därmed avslöjat — sannolikt även för sig
själv — att vad de i grunden menade med sin sympati för
fackföreningsrörelsen ungefär kan uttryckas så, att de visserligen intet ha
emot fackföreningsrörelsen under förutsättning dock att den är
maktlös.
Som ovan sades är arbetarklassen såväl ekonomiskt som socialt icke
enhetlig. Icke ens industriarbetarklassen är det. Det går inom den en
lätt iakttagbar skiljelinje mellan t. ex. hemmamarknads- och
exportindustriarbetare. Medan exportindustriarbetarnas årslöner från år
1920 till 1932 förändrades från 100 till 60 voro förändringarna under
samma tid för hemmamarknadsarbetarna från 100 till 80. Delvis
beror den stora skillnaden därpå, att exportindustriarbetarnas löner
äro konjunkturrörligare än hemmamarknadsarbetarnas, d. v. s. sjunka
djupare under depressionen och stiga mera under högkonjunkturen.
Men även om man jämför år 1920 och 1929, som också var ett
konjunkturens toppar, framkommer i princip samma bild om också
utslagen äro något mindre. Exportindustrilönernas större
konjunkturrörlighet är ju dessutom en nackdel för dessa arbetare. Jag skall
icke här göra något försök att uppspåra orsakerna till denna
utveckling. Däremot kan man utan risk våga påståendet, att det från
fackföreningsrörelsen aldrig gjorts något för att förhindra den. Envar
organisation och grupp har efter måttet av sina krafter fått föra sina
egna strider och utvinna vad som varit möjligt. I regel har man
betraktat varje förbättring för en grupp som ett framsteg för klassen.
"Vår strid är hela klassens strid", har varit en mycket vanlig fras.
Att den i vissa fall är oriktig, att en förbättring för en arbetargrupp
mycket väl kan vinnas på en annan arbetargrupps bekostnad
förhindrar inte, att de föreställningar som ligga bakom ha haft en real
verkan. Måhända har denna verkan varit störst för grupper, som i
större utsträckning kämpa med den övriga arbetarklassens stöd,
vilket förnämligen gäller vissa hemmamarknadsarbetargrupper.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
