Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 sept. 1934 - Frans Severin: Vid en historisk vändpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missnöjet fruktbart och positivt utnyttja det, så gör någon annan det,
nazismen S. N. U. och N. F. eller vilken form kapitalismens försök
till restauration tar.
Det finnes för arbetarrörelsen självfallet endast ett sätt att giva en
positiv inriktning åt det utbredda missnöjet med kapitalismen: en
beslutsam och målmedveten reformpolitik i riktning mot en
samhällelig reglering och kontroll av de ekonomiska krafterna. En
aktualisering av arbetarrörelsens socialistiska program är enda vägen att
av den föreliggande situationen få ut ett resultat, som för samhället
framåt och icke tillbaka, som innebär framsteg och icke reaktion.
Hela striden mellan arbetarklassen och de borgerliga klasserna blir
mera samhälleligt betonad, mera utpräglat politisk. Det borgerliga
lagstiftningsanloppet mot fackföreningsrörelsen vid årets riksdag är
den borgerliga demokratins försök att binda de ekonomiska krafter,
som kapitalismen själv framkallat, men som nu hejda det borgerliga
samhällets vidare framsteg, som förhindra det förnuftiga utnyttjandet
av de tekniska landvinningarna och vända deras resultat i nöd och
elände samt slutligen hota att förgöra hela den borgerliga demokratin.
Att dessa försök först riktas mot fackföreningsrörelsen är naturligt.
I och för sig representerar visserligen fackföreningsrörelsen icke en
mot liberalismens principer mera stridande företeelse än t. ex. truster
och karteller, prisavtal och arbetsgivarföreningar. Men situationens
faror komma först till uttryck på arbetsmarknaden, där resultaten äro
den för samhället kostsamma arbetslösheten, industriarbetarnas
standardförbättring och medelklassens relativa tillbakaträngande, vilket
uppfattas som en orättvisa. Som ovan sades var den omedvetna
förutsättningen för det borgerliga frisinnets sympatier för
fackföreningsrörelsen, att den inte skulle ha någon makt. Fackföreningsrörelsen
har obestridligen nu tillkämpat sig en viss makt och har på samma
gång framkallat reaktionen och faran för sig själv.
Arbetarrörelsens men framför allt fackföreningsrörelsens situation
har härigenom blivit förändrad. Fackföreningsrörelsen har varit det
speciellt reformistiska elementet inom arbetarrörelsen. Den har inte
haft mycket intresse för teoretiskt-politiska spörsmål; den har
närmast känt sin uppgift vara att inom ramen av i varje ögonblick
existerande samhällsförhållanden tillkämpa lönarbetarna de bästa
möjliga förmåner, men däremot inte haft större intresse för de
samhälls- och produktionsförhållanden varunder arbetet utfördes, den
har inte funnit sig ha några samhällsreformatoriska uppgifter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
