Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 sept. 1934 - Sven Wilson: Satir, romantik och verklighetsreportage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Satir, romantik och verklighetsreftortage 485
Sinclair Lewis’ hand. Den oförskräckta, rättframma samhällssatir
och den eleganta berättarkonst, som gjorde Lewis så berömd och på
sina håll så häftigt kritiserad, vill man gärna återknyta bekantskapen
med. På den förste amerikanske författare, som hedrats med
Nobelprisets sällsynta utmärkelse, bör man också ställa stora pretentioner.
Sinclair Lewis’ senaste bok "Work of arf är i viss mån en
överraskande lektyr. På bokens första sidor blir läsaren fullt och fast
övertygad om att det konstverk, som gett boken dess titel, är avsett
bli en litterär mästerskapelse av den unge poeten och
verklighetsfrämmande drömmaren Ora Weagle. M(en man blir nästan genast
tagen ur den illusionen. Ora Weagle är icke ens romanens
huvudperson, han nedsjunker snart till att bli blott en relativt obetydlig
staffage figur. Hjälten — om man kan använda ett sådant ord i
detta sammanhang — är hans bror Myron, pliktmänniskan, som trots
broderns spefulla anmärkningar icke drar sig för att bädda sängar,
sopa golv och tömma handfat. Och konstverket är — mirabile
dictu — det av Myron drömda idealhotellet, "the perfect inn". ’
Romanens titel kunde lika väl ha varit "Människor på hotell". Ty
det är hotellivet med alla dess små vardagliga detaljer, som ingående
skildras på nio tiondelar av de fyrahundra sidorna. Ingenting saknas
i den noggranna beskrivningen av ett modernt hotells skötsel. Man
skulle rent av kunna säga, att mr Lewis med denna roman givit
oss en "länge saknad handbok i ämnet". Men det är inte en
handbok av det vanliga torra och tråkiga slaget, utan en spännande
handbok, som på samma gång är en medryckande och rolig lektyr och
en social skildring med ett träffsäkert tecknat typgalleri. Samtidigt
är det en roman med mycket tydlig tendens. Vad författaren här vill
säga, är, att konstnärligt skapande icke är de högfärdiga esteterna
förbehållet. Det finns konstnärlighet även i de vardagliga yrkena.
Myron Weagle hade många svårigheter, många motigheter på
vägen mot sitt drömda ideal. Flera gånger fick han lov att resignera.
Men han förtröttades icke. Han lät sig icke nedslås av motgångarna,
han kämpade vidare, och då man läst bokens sista sidor, har man
en känsla av att Myron Weagle trots allt kan lyckas. Men riktigt
säker är man inte, och riktigt övertygad är man inte heller om att
författaren här presterat "a wiork of art". Ty boken är trots sina
obestridliga förtjänster icke fullödig. Mian vill inte ge sig på nåd
och onåd. Kanske beror det därpå att man väntat sig, att
nobelpristagaren Sinclair Lewis skulle ha siktat något högre och även något
djupare än han gjort i denna "Work of art".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
