Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 sept. 1934 - Gösta Langenfelt: Den internationella hjälpspråksfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Letellier (1850) hade en annan serie: a djur, ab däggdjur, abo rovdjur,
aboj till kattsläktet hörande, aboje katt o. s. v.
Filosofen Leibniz (1646—1716) avsåg med sitt system en idealisk
beteckning liknande kinesiskans; det skulle vara ett ledigt instrument
för förnuftet i kommunikation med fjärran boende nationer. Två
engelska språkfilosofer, för vilka ett universellt språk hägrade, voro
Locke (i III boken av sin Essay on Human Understanding) och
radikalen Jeremy Bentham, som blev en banbrytare på området för
språkpsykologi och språklogik. Några anspråk på hjälpspråk i
vardagslag uppställde forskarna aldrig.
Hur långt å andra sidan speciella signalspråk kunde drivas till
fulländning visar François Sudrets Solresol (1817), som grundades
på skalans toner och vars meddelanden kunde ges i musik, med färgat
ljus eller flaggor. Sir Richard Paget har för sin del nyligen
omtalat i pressen, att han snart har färdigt ett internationellt
teckenspråk, liknande de dövstummas, fast utvidgat i fråga om symbolerna;
detta skulle inläras i skolorna som internationellt hjälpspråk. Först
skulle händerna tagas i anspråk, sedan läpparna och munnen, och så
— inom tio år — "skulle vi ha ett gemensamt världsspråk ånyo".
Sir Richards språk är utan tvivel praktiskt, utom för
korrespondens, men de filosofiska språken voro opraktiska för allt. Prästen
Schleyer brot därför ny mark med sitt Volapük (1880), som kan
betraktas som utgångspunkten för alla artificiella efterföljare inom
gebitet. Han "uppfann" inte nya ord, utan tog sina ordmodeller
från levande europeiska språk. Men han rörde sig med liknande
kategoriändelser i likhet med samtliga senare konstspråk, och
eftersträvade generalmönster för alla ordklasser med den påföljd, att
de lånade orden fruktansvärt stympades. Av engelskans origin
återstod endast rig, rose blev lol i volapük, o. s. v., varför detta
konstspråk, som dock en gång räknade över miljonen anhängare,
blev lika svårlärt som Letelliers abstrakt formade. Polske läkaren
Zamenhof framlade 1887 Esperanto, med ett ordförråd valt från
romanska och germanska språk, men dessutom försett med
slaviska ordböjningsändelser och diakritiska tecken: ĉ, ĝ, o. s. v.
Kategori- och serieutvecklingsprincipen bibehölls, och om dess
värde som världsspråk kan man döma, då en elektrisk transformator
kallas aliformigilo på esperanto. En år 1900 reformerad art av
Esperanto, kallad Ido, och andra konstspråk, såsom Occidental, Idiom
Neutral, Novial m. fl., äro, som Novials upphovsman, den
framstående danske språkmannen Otto Jespersen,[1] och även andra
framhållit, endast dialekter av Esperanto och dela därmed dess stränga
indelning i ordklasser genom karakteristiska ändelser, t. ex. hem
heter på Ido hemö, sommar somero; skydda heter shirmar (från
tyskans "schirmen", göra toalett: tualetar (från franskans "toilette")
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
