Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 sept. 1934 - Händelser och spörsmål - Betalningsbalansen - Räntenivåns framtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 Händelser och spörsmål
I alla händelser förefalla vi ha en synnerligen likvid ställning. Vi
kunna näppeligen utsättas för plötsliga anspråk, som vi icke skulle kunna
(möta. Hotar någon risk är det snarare den, att våra fordringar kunna
minskas i värde.
Räntenivåns Det råder i dessa dagar såsom alltid då en depression
framtid. varit rådande en längre tid god tillgång på icke fast pla-
cerat kapital. Efterfrågan är minimal i förhållande till
tillgången och räntefoten faller starkt först och främst för korta lån och
så småningom också för långa. De senare ha emellertid alltid svårt att
följa med, eftersom kapitalägarna hoppas, att de låga räntorna så
småningom skola ge med sig och avkastningen åter börja stiga. Man drar
sig för att fast placera sitt kapital i säkerheter, som endast lämna en
blygsam avkastning jämfört med vad man vant sig vid under högkonjunkturen.
Frågan är då: kommer den låga räntefoten att hålla sig även i framtiden?
I England uttalade den kände ekonomen Keynes, som bl. a. är
ordförande i ett stort livförsäkringsbolag, vid dettas stämma förra våren som
sin mening, att räntorna böra kunna hållas låga under avsevärd tid framåt.
Vid en rätt skött bankpolitik böra de för Englands del icke behöva stiga
nämnvärt under det närmaste decenniet. Sverge är visserligen inte
England men också vårt land tillhör närmast de kapitalexporterande länderna
och har i varje fall för närvarande god tillgång på placeringssökande
kapital. Man kunde därför förmoda, att också här räntorna skulle tendera
mot en relativt låg nivå under de närmaste åren.
Frågan har diskuterats av nationalekonomiska föreningen. Prof. Ohlin
företrädde där närmast den uppfattningen, att räntan kan komma att
tendera nedåt, åtminstone jämfört med förhållandena före kriget, då den
höll sig omkring 3.75 o/o. Räntenivån i de kapitalexporterande länderna
var emellertid då omkring 3 <y0) vilket man nu synes ha glömt. Sverge
var då kapitalimporterande. Om man utgår ifrån att vårt land nu bör
kunna tillgodose kapitalförsörjningen själv men att någon större
kapitalexport icke förekommer, böra utsikterna vara goda för art en räntenivå
kan bli rådande, som ligger under den före kriget vanliga.
Givetvis beror utvecklingen av prisförhållandena. Uppkommer en mera
häftig prisstegring utomlands, kan man förmoda, att denna tendens
sprider sig till i varje fall länderna med fri valuta. Då torde också räntan
visa stigande tendens. Vidare kan centralbanken i viss mån påverka läget.
Riksbanken har under de sista månaderna och året köpt avsevärda belopp
valutor. De kronor, som därför utbetalats, ha i stor utsträckning kommit
åter till banken och insatts på giroräkning. Då denna är stor, är det
detsamma som att penningmarknaden är lätt och räntorna tendera då att gå
ned särskilt för korta placeringar. Räntan är nere i 1 o/o för korta lån.
Därför bör staten täcka sitt lånebehov med kort upplåning, då avsikten
är att återbetala lånen inom relativt kort tid. Därigenom motverkas icke
långtids räntans sänkning.
Prof. Ohlin ansåg för sin del, att sänkning av inlåningsräntan under
nuvarande överflöd på kort kapital borde övervägas för sådana medel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
