Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 27 okt. 1934 - Litteratur - Fredrik Lagerroth etc: Frihetstidens maktägande ständer 1719—1772 - Gustav Cassel: Teoretisk socialekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
Ständerväldet — med adeln som det ledande ståndet under hela
perioden — gjorde från början upp räkningen med kungamakten och
utvecklade sig till formlig parlamentarism. Hattpartiet bildade den
första parlamentariska partiregeringen i detta land för snart 200 år
sedan. Mösspartiets majkterövring mot slutet av perioden betecknar
därtill en utveckling mot fredlighet och demokrati, brutalt avbruten av
Gustav III, som gynnades vid sin författningskränkande kupp av
hatt-adeln, vilken var rädd för mössräfsten med anledning av hattpartiets}
vanstyre.
Det är ofantligt intressant att studera denna långvariga parti- och
ständerregim, under vilken Sverge faktiskt återhämtade sig från
enväldestidens svåra åderlåtningar. Hade icke den monarkiska revolutionen
kommit emellan skulle den franska revolutionens signaler antagligen-,
funnit gensvar i ett mössornas demokratiska Sverge. Det är ett
historiskt faktum av verkligt stort värde att det svenska ständerväldet 1719
— 1772 kan sägas i viss mån utgöra en förelöpare till den fria
folkstyrelsen.
Svagheten i systemet var bristen på fasthet i de lägre ståndens
organisation. Adeln dominerade över dem. Borgarståndet förmådde icke
hävda sig, prästståndet var litet och bondeståndet hade icke den
målmedvetenhet, som varit nödvändig för att bilda motvikt. Anledningarna,
voro många, allmogens fattigdom och bristande skolning handikapade
bönderna och gjorde dem till brickor i adelns spel om makten.
Ett närmare studium av standertidens förhållanden kunde vara
ganska nyttigt i denna tid, då den parlamentariska ordningens vedersakare
svärma för författningsreformer i korporativ riktning och demokratierna
på kontinenten kullkastas till förmån för en bunden och ofri
ståndsrepresentation på papperet med makten förbehållen åt ett enda
maktägande parti. Den historiska parallellen haltar givetvis betydligt, men
icke desto mindre kan den erbjuda åtskilligt lärorikt.
Åsön.
Gustav Cassel: Teoretisk socialekonomi. K. F. 662 sid. 15 kr.
Nationalekonomiska systemverk äro ingen sällsynthet på de stora
språken. Vi i vårt land ha mera ont om dem. Visserligen har prof.
Cassel för rätt många år sedan skrivit ett dylikt, men det förelåg längd
endast på tyska. Nu är det emellertid »översatt» också till svenska,
sedan det rönt äran att dessförinnan införlivas med andra folks
ekonomiska litteratur. Översatt är kanske inte alldeles det rätta ordjet, ty väl
är grundstommen densamma, men förf. har ägnat den svenska upplagan
en grundlig omarbetning.
För många står väl prof. Cassel främst såsom högerpolitiker, vilket
kanske är ursäktligt, eftersom han under många år stridbart förfäktat
sina politiska åsikter. Det bör emellertid till dem, som hysa en sådan
uppfattning, sägas, art vetenskapsmannen Cassel och politikern Cassel inte
äro alldeles samma person. Det må vara sant, att en fullt rationell
personlighetsklyvning är svår att företa, men skillnadein märks dock tämlügen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
