Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 22 nov. 1934 - Sigfrid Hansson: Regeringen och tredjemansskyddet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REGERINGEN OCH
TREDJE-MANSSKYDDET
Av SIGFRID HANSSON.
Om man tar del av de yttranden, som myndigheter och
organisationer avgåvo över trettonmannakommissionens förslag till
lagstiftning om vissa ekonomiska stridsåtgärder, finner man att meningarna
i denna lagstiftningsfråga långt ifrån äro stadgade. Det förhåller
sig tvärtom så, att man på sina håll — inte bära inom
fackföreningsvärlden — hyser ganska stora betänkligheter mot den planerade
lagstiftningen. Faktum är i varje fall, att trettonmannakommissionen
icke kan säga sig ha en enhällig opinion bakom sitt förslag.
Det är förresten ganska betecknande, att man i de kretsar,
varifrån kravet på tredjemansskydd emanerar, tycks ha mycket svårt
att förlika sig med tanken att detta skydd skall gälla hela det
ekonomiska stridsfältet. Meningen var uppenbarligen den, att man endast
skulle åstadkomma ett tredjemansskydd med tanke på
arbetskonflikterna, medan fältet skulle lämnas öppet för angrepp mot tredje
man i samband med konflikter inom affärsvärlden o. s. v.
I yttrandena över trettonmannakommissionens förslag har man
visserligen icke i allmänhet vågat låta en sådan egoistisk synpunkt
komma direkt till uttryck, men ingen kan misstaga sig ifråga om t. ex.
köpmannaförbundets och grossistförbundets intentioner. Även
Riksförbundet Landsbygdens Folk skulle nog helst ha sett att
tredjemans-skyddet begränsades till arbetskonflikternas gebit. Detta förbund har
ju som bekant mycket energiskt vänt sig mot
trettonmannakommissionens förslag till allmängiltig lagstiftning. Köpmannaförbundet,
vars ombudsman var en av motionärerna, då denna fråga väcktes
på tal i riksdagen 1929; har krävt ny utredning beträffande den
ifrågasatta lagstiftningens inverkan på förhållandena inom det
allmänna ekonomiska området och framhållit att det i likhet med övriga
detaljhandelsorganisationer anser sig icke under sin strävan att
bevaka sina medlemmars intressen ha begått några övergrepp, vilka
kunde motivera ett forcerat ingripande på lagstiftningens väg.
Grossistförbundet har intagit den ståndpunkten, att ett statsingripande på
handelns område icke borde ske annat än i yttersta nödfall och är
icke benäget att acceptera trettonmannakommissionens uppfattning
att ett sådant nödfall föreligger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
