Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 22 nov. 1934 - Sigfrid Hansson: Regeringen och tredjemansskyddet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 Sigfrid Hansson
Åtskilliga av de organisationer, som medgiva att ett
tredjemans-skydd är påkallat även på andra områden än arbetskonflikternas, ha
gjort mer eller mindre besvärande anmärkningar mot
kommissions-forslaget. Så förhåller det sig ju med Landsorganisationen, som
ägnat förslaget en mycket ingående kritik ur fackföreningsrörelsens
synpunkt. Så förhåller det sig även med Svenska
arbetsgivareföreningen, som anser att förslaget i vissa fall icke sträcker sig
tillräckligt långt, särskilt med hänsyn till regleringen av stridsåtgärderna
mot part, men å andra sidan är mycket missnöjd med, att sådana
typiska tredjemanskategorier som arbetsledare och dylika
befattningshavare skola tillförsäkras det lagskydd som här är fråga om.
Regeringen har naturligtvis icke kunnat undgå att taga intryck av
kritiken mot trettonmannakommissionens förslag. Under den
bearbetning av förslaget, som nu slutförts i Socialdepartementet, ha
självklart också regeringens egna synpunkter på detta viktiga
lagstiftningsärende fått komma till sin rätt. Detta sistnämnda
förhållande tycks i särskilt hög grad ha upprört den borgerliga pressen,
där som bekant först det bergendalska lagutkastet och sedan
trettonmannakommissionens förslag betraktats som någonting, som vore
höjt över all kritik. Regeringsförslaget, som remitterades till
Lagrådet den 5 november, har dock i allt väsentligt upptagit
kommissionsförslagets bestämmelser. Detta kan särskilt sägas om
bestämmelserna angäende tredjemansskyddet. Liksom kommissionsförslaget
avser regeringens förslag sålunda i princip att förbjuda ekonomiska
stridsåtgärder, vidtagna mot tredje man, d. v. s. mot den som icke
är part i den egentliga tvisten. Men därjämte upptager
regeringsförslaget liksom kommissionsförslaget en del bestämmelser angående
vissa speciella fall, då stridsåtgärd riktas icke mot tredje man utan
mot part. I båda fallen har regeringsförslaget givits allmängiltig
karaktär, d. v. s. det har icke begränsats till arbetskonflikternas
område utan avser att omfatta hela det ekonomiska stridsfältet.
En jämförelse mellan de båda förslagen ger först vid handen, att
regeringen icke medtagit de behörighetsregler, som utgjorde den,
man kan mycket väl säga uppseendeväckande nyheten i
kommissionens förslag. Enligt dessa regler skulle som bekant rätten att
vidtaga s. k. massåtgärder, d. v. s. blockad, bojkott, strejk eller lockout,
förbehållas sådana s. k. kamporganisationer, i vars verksamhet ingår
att företaga sådan åtgärd. I de fall dylika organisationer utgöra
underavdelningar till huvudorganisation, skulle behörigheten endast
tillkomma den sistnämnda. Detta skulle ju innebära, att den centrall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
