Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 22 nov. 1934 - Sigfrid Hansson: Regeringen och tredjemansskyddet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588 Sigfrid Hansson
skulle anses som huvudorganisation. Härtill kommer att detta
spörsmål sammanhänger med vissa andra till utredning hänskjutna frågor,
och regeringen har därför icke ansett det påkallat att nu föreslå en
lagbestämmelse rörande denna särskilda punkt.
Tanken på att i lagen reglera frågan om organisationernas
behörighet att använda sig av s. k. massåtgärder uppkom under sökandet
efter utvägar att såvitt möjligt undgå kriminalisering av
lagstiftningen. Det bergendahlska lagutkastet hade fått en alltför stark prägel
av strafflagstiftning. Trettonmannakommissionen gick ut ifrån att
därest behörighetsfrågan reglerades i enlighet med dess tankegång
skulle straffbestämmelserna kunna avsevärt begränsas. I de
direktiv, som regeringen gav kommisionen, underströks särskilt
önskvärdheten av att straffpåföljden åtminstone inskränktes till sådana fall,
att domstol förklarat stridsåtgärd olaglig men denna likväl
upprätthölls. Denna säkerligen mycket välgrundade ståndpunkt har
regeringen hållit fast vid, då den utarbetat sitt förslag. I motiveringen
till detta framhåller socialministern bland annat: "Klart är
visserligen att en blivande Iag bör innehålla föreskrifter om sådana
sanktioner, att lagens förbud mot stridsåtgärder erhålla nödig effektivitet.
Men det synes mig också uppenbart, att man i fråga om påföljder
icke bör gå längre än som kan förväntas vara strängt nödvändigt
med hänsyn till syftet. Kommissionen har enligt min mening icke
förebragt tillräckliga skäl för antagandet, att kriminalisering i
föreslagen utsträckning är oundgänglig." Socialministern erinrar vidare
om att det här gäller att införa förbud mot stridsåtgärder, som
hittills ansetts vara tillåtliga i den ekonomiska intressekampen och att
lagbestämmelserna komma att sträcka sig över ett vidsträckt och
svåröverskådligt område. Någon klar definition av sådana begrepp
som blockad och bojkott, "avbrytande av ekonomisk förbindelse, när,
det sker av två eller flera i samverkan", skyddsarbete etc. är svår
att åstadkomma. Missuppfattningar om lagens innebörd och
till-lämpning måste man därför taga med i räkningen, men då bör man
naturligtvis också vara mycket försiktig med att stadga straffansvar.
Enligt regerings förslaget skall överträdelse av lagens förbud mot
vissa stridsåtgärder medföra skadeståndsplikt, vilket ju även
förutsättes i det bergendalska lagutkastet och trettonmannakommissionens
förslag. Dessutom skall domstolen äga utfärda förbud mot
vidtagande eller fortsättande av olaglig stridsåtgärd. I händelse sådant
förbud icke respekteras skall straffpåföljd i form av böter kunna
komma ifråga gentemot dem, som uppmana eller eljest söka förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
