Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 22 nov. 1934 - Olof Kinberg: Socialarbetarens behov av insikter i psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmänhet och tänker söka skildra vissa slag av psykologisk felsyn som äro
karakteristiska för deras uppfattning om sitt klientel, så förbiser
jag ingalunda att det i denna stora grupp människor finns en och
annan, kanske ganska många, som inte alis göra sig skyldiga till
sådana fel, utan mycket väl förstå att fullgöra sina uppgifter bland
klientelet, antingen på grund av naturlig psykologisk talang eller
därför att de haft särskilda tillfällen att förvärva en mera ingående
psykologisk och psykopatologisk skolning.
1. Det första viktigare missgrepp som förekommer när
socialarbetaren har att göra med sitt klientel är förbiseende eller
underskattande av faktiskt förefintliga, psykologiska eller psykopatologiska,
egendomligheter hos klientelet och därmed sammanhängande
felbedömning av de sociala åtgärder som böra vidtagas. Alltså:
psykologiska eller psykopatologiska särdrag upptäckas inte eller
bagatelliseras. Även långvarig verksamhet som socialarbetare skyddar inte
för sådana felbedömningar. Man hör stundom det påståendet att
lång "erfarenhet" ersätter bristande utbildning, vilket betyder
ungefär detsamma som att erfarenhet skulle vara ett slags spontant
universalmedel mot okunnighet. Riktigheten eller oriktigheten i denna
sats beror på vad man menar med erfarenhet. En företeelse, ett
orsakssammanhang kan ha passerat förbi mina ögon hundratals
gånger. Har jag inte iakttagit det och förstått dess betydelse, så
har det i själva verket aldrig blivit någon erfarenhet. Tillfällen att
förvärva erfarenhet är alltså något annat än själva erfarenheten.
Somliga människor kunna under åratal hålla på med en verksamhet
som skänker rikliga tillfällen till erfarenhet, utan att nämnvärt
utnyttja dessa tillfällen. Enda garantin för att föreliggande material
användes till erfarenhets förvärv är träning av iakttagelse förmågan
och intellektuell bearbetning av det iakttagna under insiktsfull
ledning.
Exempel på bristande iakttagelse och värdering av psykologiska
fakta äro så vanliga, att jag förmodar var och en inom sin
personliga erfarenhetskrets kan finna en mängd sådana. Jag vill bara
nämna ett par som jag helt nyligen träffat på.
Jag hade för någon vecka sedan anledning till en rätt ingående
överläggning med en erfaren socialarbetare som under årtionden
hållit på med ett visst slag av socialt arbete som han förresten i viss
mån själv skapat. Det gällde att åstadkomma ett utvidgat
samarbete med läkare på hans speciella arbetsområde och man diskuterade
vilka fall som av honom skulle hänvisas till läkaren. Han kom då
att nämna vissa exempel av vilka jag vill draga fram ett såsom
rätt slående. Han berättade att han just nu hade till behandling ett
fall som sedermera skulle inför domstol, men som han själv ansåg
ej vara av den beskaffenheten att man skulle behöva skicka det
till läkare. Det var en pojke om vilken det fanns den uppgiften att
han alltid hade gått i särklass. Detta faktum hade inte gjort något
vidare intryck på socialarbetaren. Hans uppfattning att fallet inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
