Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 22 nov. 1934 - Olof Kinberg: Socialarbetarens behov av insikter i psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ett levande materiel och under praktiskt erfaren ledare som
själv kan se vad som finnes att se och som kan tala om vad som
är karakteristiskt för det ena eller andra tillståndet.
Med avseende på den psykiatriska skolning som är behövlig för
socialarbetaren må framhållas att det naturligtvis aldrig någonsin
kan bli tal om att utbilda socialarbetaren till psykiater. Detta skulle
kräva årslånga medicinska förstudier och årslångt arbete på kliniker.
Men vissa saker kunna åstadkommas.
Bland dessa skulle jag först vilja nämna förmågan att upptäcka
något så när höggradiga intellektuella undermålighetstillstånd. Detta
förutsätter en någorlunda god insikt i psykotekniska metoder och
förmågan att draga riktiga slutsatser av vissa uppgifter rörande
undersökningspersonens tidigare uppförande. Genom träning under
ledning kan man också småningom lära sig att redan under vanliga
samtal komma även lindrigare intellektuell undermålighet på spåren
för att därpå, genom direkt experimentell undersökning, skaffa sig
mera ingående kunskap om undermålighetens grad och beskaffenhet
i övrigt.
Man kan vidare lära sig att observera när en person befinner
sig i tillstånd av psykologisk missanpassning, d. v. s. när han
kommit i ett psykologiskt spänningstillstånd genom sammanstötningar
med omgivningen eller genom inre konflikter, föranledda av
bristande överensstämmelse mellan uppförande och handlingsideal.
Sådana psykologiska missanpassningstillstånd visa sig i uppförandet,
och får man uppmärksamheten inställd på dem, så kan man lära
sig såväl att direkt känna igen dem som också att sluta sig till dem
genom studium av miljöfaktorerna och individens tidigare
reaktioner på dessa.
Slutligen kan man lära sig att åtminstone misstänka
förhandenvaron av sjukdomssymtom, tillhörande de vanligaste psykoserna:
schizofreni, manisk-depressiv psykos, paralysi och dementia senilis.
Däremot vill jag bestämt varna socialarbetaren för den ambitionen att
på egen hand ställa psykiatriska diagnoser. Sådana fall äro inte
alldeles ovanliga och spåren förskräcka. En dylik ambition leder
endast till kvacksalveri och humbug. Vad som kan och bör begäras
av socialarbetaren är alltså att han äger ett visst spårsinne ifråga
om psykopatologiska tillstånd, så att han i rättan tid känner när
han har med någonting att göra som kräver ett speciellt medicinskt
ingripande och ser till att ett sådant kommer till stånd.
Jag har ett intryck av att det bland de människor som äro socialt
verksamma finnes såväl ett livligt intresse för psykologiska problem
som en känsla av att deras arbetsuppgifter i stigande grad kräva
psykologisk och psykopatologisk skolning hos dem själva. Om detta
är förhållandet så är det socialarbetarnas sak att påkalla det
allmännas uppmärksamhet till förverkligande av dessa önskemål. Sker detta
med goda argument och eftertryck så lär samhället icke i längden
kunna motsätta sig socialarbetarnas krav.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
