- Project Runeberg -  Tiden / Tjugosjunde årgången. 1935 /
143

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 25 febr. 1935 - Victor Svanberg: Skall poesi begripas?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skall poesi be gripas t

143

i detta intresselösa liv, nämligen av rim, och läsaren blir då likgiltig
både för den likgiltige skalden och hans likgiltiga universum. Ett
par kärleksdikter tala lyckligtvis om en islossning hos honom, som
man hoppas skall göra slut på hans till manér stelnade världssmärta.
Efter världssmärtan kom livstron. Alltsedan den började
förkunnas som en religion av Ellen Key har den här hos oss, liksom ute
i världen, använts till litet av varje, från det vekaste natursvärmeri
till den hårdaste aktivism. Den som vill se, hur det går till att
popularisera livstron, rekommenderas att läsa Erik Lindorms På
marsch. Man återfinner honom där ungefär sådan man lämnade
honom för mer än tio år sedan, i "Bekännelser". Han har samma
friska aptit på livet nu som då. En serie kärleksdikter börja med att
hylla en sträng, kysk kvinnogestalt, men redan på andra sidan
kallar han hennes barm "doftande som bröd" och innan han hunnit
slutet har han hunnit skaffa sig ett stort kapital av kyssar och
försmår inte heller det strindbergska kärlekshat, som ömsevis tigger och
slår. Vet han sig ha gått miste om något i livet, såsom en fars
kärlek, är han likväl säker på att kunna skänka bort vad han ej
fått.1 Alldeles som förr är hans tilltro till livet så obegränsad, att
han ser glädje där andra bära se lidande. Från nöden i Berlin har
har hemfört minnet av en fattig kvinna, salig över en dyrbar väska
mitt i allt eländet, och han deklarerar:

Ty människan kan leva utan bröd,
men inte utan skådespel och fest.

I "Fullsatt spårvagn" har han givit en godmodigt cynisk
formulering av vad som skulle kunna kallas den själviska välviljans
filosofi :

Man blir så god när man kommit med
och ser sig om som bland vänner.
Man ler mot den man sökt knuffa ned.

Det är en optimism utan ända, och läsaren överraskar sig med att
bli glad över att författaren någon sällsynt gång är ledsen. Han
kan känna saknad över något oåterkalleligt förgånget — "en död
moders omsorger" 2 — eller oro för framtiden — för ofödda flicke-

1 Faderlös.

2 I barnets spår.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:17:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1935/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free