Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 28 okt. 1935 - Alva Myrdal: Skyddsuppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svårhanterliga barnen? Skulle inte åtminstone ett lika gott resultat — enligt
Fritzells undersökning 1935 22 proc. straffade bland de från
skyddshemmen avgångna manliga eleverna — kunnat nås på ett för de
unga mindre plågsamt och mindre miljöupprivande sätt?
Det är som en allvarlig specialfråga inom den sociala pedagogikens
problemfält skyddshemsuppfostran bör diskuteras. Else Kleen har
syftat ditåt; skyddshemssakkunniga synas likaså benägna att göra
en generalinventering, ehuru de i sitt första betänkande begränsat
sig till organisationsfrågor (Stat. öff. utr. 1935:35), För att kunna
nå en allvarlig förbättring är det nödvändigt att allmänheten också
bringas att tänka: men ej blott om den eller den furiren begått
tjänstefel, utan om man har mycket att vinna på hela systemet så-
dant det nu är. De två viktigaste synpunkterna, när frågan ställes
så, har i diskussionen alldeles förlorats: frågan om personalens
urval och utbildning samt frågan om icke bättre förebyggande metoder
finnas. Det finns rentav ett tecken, som tyder på att de närmast
ansvariga huvudsakligen ägnar intresset åt en omorganisation och
icke åt en frontförändring. Det tecknet är den skyddshemskonferens
den 21 sept., vartill Centralförbundet för socialt arbete inbjudit
skyddshemsföreståndare och representanter för skyddshemsstyrelser m. fl.
och varifrån diskussionen finns i tryck. Där talas mycket om
allehanda organisationsdetaljer. Men då det av flera talare uttryckligen
framhäves att skyddshemmen är för få och av ingen framhäves att
möjligheter dock numera finns att minska klientelet på annat sätt,
blir man ängslig för frågans framtid.
Låt oss ta den sista saken först. Är det verkligen bevisat, att det
bästa medlet är att skilja barnen från hemmen och den miljö, där
de ha sitt liv, när en särskilt moralisk och förstående uppfostran
behöver sätta in? Svaret är naturligtvis nej. Man har icke försökt
de utvägar, som varje studium av uppfostringspatologiska problem
anvisar; man har icke sökt att anpassa problembarnen i deras egen
miljö. Man har använt den bekväma utvägen att i stället placera
dem i vad Heilpedagogen Dr Hanselmann kallar: "ett konstgjort
livssamfund", en för hela samhällslivet främmande miljö, som endast
funnits till, därför att den utvecklats ur fängelserna. Den
upprinnelsen skall vi aldrig glömma; skyddshemmen söker göra det bästa
möjliga av anstaltsuppfostran, men de har icke historiskt uppkommit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
