Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Langlet, E.: Den jugoslaviska diktaturen avvecklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den jugoslaviska diktaturen avvecklas
27
arvtagare, finansministern i hans kabinett, Milan Stojadinovitj, när
denne i slutet av juni blev anmodad att bilda en ny regering för att
krafsa kastanjerna ur elden.
Framför sig hade Stojadinovitj ett parlament, som valts på det av
diktaturen konstruerade artificiella "statspartiets" lista — eller
jugoslaviska folkpartiets, JNS, som det officiellt kallats med den
förhärskande kärleken för demokratiskt klingande partibeteckningar —
men som omfattade de mest olikartade element, vilka av lika
olikartade skäl funnit det opportunt att stödja regeringen. Och de hade
inte mer än väl hunnit inom parlamentets dörrar, förrän de samt
och synnerligen slogo bakut och gjorde öppen revolt.
Stojadinovitj bildade nu en regering huvudsakligen ur sina egna
partivänners led, utökad med några utomstående partipolitiker och
opolitiska fackmän, kroater, slovener och bosniska mohammedaner.
Hans första mål blev att i parlamentets kaos finna en fast plattform
för sin regering, som kunde göra den arbetsduglig, att skapa en
åtminstone någotsånär fast och pålitlig majoritet i skupsjtinan. Om
detta misslyckades, så återstode intet annat än att upplösa parlamentet
och utskriva nya val. I så fall vore en sak given — de måste äga
rum under friare former och enligt mer demokratiska vallagar än
dem diktaturen lämnat i arv. Emellertid skulle ett nytt val samma år
ur alla synpunkter säkert ha blivit ganska otillfredsställande därför
att de gamla partiorganisationerna fullständigt upprivits av diktaturen
och ännu inte hunnit nybildas. Och än mindre hade helt nya
partiorganisationer kunnat skapas. För att vara beredd på alla
eventualiteter tog regeringen dock genast itu med utarbetandet av nya vallagar
och torde därvid även rådfört sig med den utomparlamentariska
oppositionen för att kunna tillfredsställa åtminstone dess
minimiford-ringar.
Utgångspunkten blev som sagt hans egna partivänner — det gamla
serbiska "radikala" partiet, som dominerade i Serbien under
årtiondena närmast före världskriget och som även var det starkaste
serbiska partiet under det decennium, som förflöt mellan det nya rikets
tillkomst och införandet av kungadiktaturen. Men detta hade varit ett
regionalt strängt avgränsat parti, endast svagt företrätt i de
ickeserbiska landsdelarna, där dess konkurrent, "demokraterna", vunnit
ett betydande försprång genom att visa mera förståelse för dessa
områdens speciella krav och förhållanden.
För Stojadinovitj gällde det nu att vidga partiets basis, att breda
ut det över hela landet eller åtminstone över så stor del därav som
möjligt. Detta syfte nåddes genom förbund med två andra till sin
allmänna karaktär — av borgerlig och bondehöger —- likartade
partier, nämligen det slovenska folkpartiet och de bosniska
mohamme-danernas parti. Efter åtskilligt förhandlande och kompromissande
kom denna allians slutligen till stånd. Den fick från början en
mycket fast prägel, ej blott av parlamentarisk arbetsgemenskap. Praktiskt
sammansmältes de tre partierna till en enda enhetlig organisation,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
