Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 11 jan. 1936 - Langlet, E.: Den jugoslaviska diktaturen avvecklas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
E. Langlet
som fick namnet Jugoslavenska Radikalna Zajednica, JRZ,
jugoslaviska radikala unionen. Som dess födelsedag kan man anse 26 juli.
Till unionens ordförande valdes då en av de serbiska radikalernas
ledande veteraner, Atsa Stanojevitj, till vice ordförande slovenska
folkpartiets ledare, pater Korosjets, och mohammedanernas partichef, dr
Spaho. En tredje plats som vice ordförande lämnades obesatt och
hålles ännu öppen för en kroatisk representant. Kroatien är nämligen det
nya partiets svaga punkt — helt naturligt därför att man där inte hade
något högerparti att suga upp, då den kroatiska väljarkåren av alla
klasser nästan helt kommit under Kroatiska Bondepartiets inflytande.
Det kan dock nämnas, att en del betydande kroatiska personligheter
inträtt i partiet, även sådana om vilka jag av personlig bekantskap
vet, att de ha en demokratisk och frisinnad läggning.
Partiets tillkomst innebär i ett för jugoslaviska förhållanden viktigt
hänseende en fullständig brytning med de traditioner, som förut
präglat de tre däri uppgående partiernas programmatiska ideologi: de
hade alla varit utpräglat regionala stampartier med stark konfessionell
betoning: det pravoslaviska (grekisk-ortodoxa) serbiska radikala
partiet; det klerikala romersk-katolska slovenska folkpartiet; det
mohammedanska bosniska partiet. Före diktaturens införande skulle
intet av dessa partier på något villkor varit villigt att uppge denna sin
särprägel. Men det nya JRZ strök ett brett streck över det förflutna
och över alla regionala och konfessionella skiljemurar. Det är baserat
på den nationella enhetens grund. Och, så vitt man nu kan se,
cen-tralistiskt orienterat.
Sin konservativa karaktär har partiet ärvt från sina komponenter,
men den tycks ha blivit väsentligt modifierad. Det är visserligen
alltjämt ett klart högerparti, som skulle kunna gå under devisen
"borgare och bönder". Närmast skulle man kunna beteckna det som en
demokratisk höger. Det är i alla händelser icke ultrareaktionärt som
sina föregångare. Man ibör nämligen icke låta sig förvillas av dessa
vackert klingande namn: det serbiska radikala partiet var icke
radikalt annat än till namnet och behärskat av en trångsynt borgerlig
nationalism. Det slovenska folkpartiets folklighet var av den kända
påvligt klerikala typen och det bosniska mohammedanska partiet var
ett storgodsägarparti, som kunde betecknas som rent framstegs
fientligt.
Med denna anda har man nu definitivt brutit. Orsaken är nog
framför allt den, att de ledande personligheterna inom partiet äro
män med sinne för omständigheternas krav och förmåga att anpassa
sig efter tidens kynne. De äro erfarna och smidiga politiker, som
instinktivt känt, att tiden för reaktionär politik är ute och att ett
återfall i en sådan skulle innebära en ovillkorlig dödsdom.
Korosjets har jag haft tillfälle att lära känna personligen och många
av hans närmaste män känner jag mycket väl. Säkerligen är han
en av de skickligaste och smidigaste parlamentarikerna i Europa och
utan tvivel den största politiska taktikern i Jugoslavien. Han var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
