Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Tonndorf, H. G.: Folkminskningens ekonomiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkminskningens ekonomiska verkningar 81
den andra improduktiva kategorin — barnen — att minska. Den
följande tabellen ger en föreställning om dessa förhållanden.1
1920 1930 1950 1970
0—15 år .......... ...... 293%, 251 »/oo 199 »/oo 184 Voo
65—100 år ........ ...... 85 Voo 91 Voo 112 V„o 165 »/oo
barn + gamla ..... ...... 378 %0 342 %0 311%, 349 »/oo
Som man ser, är den sammanlagda andelen av både barn och gamla
1970 väsentligt lägre än 1920, under mellantiden äro förhållandena
t. o. m. betydligt gynnsammare. Vi finna sålunda, att antalet
improduktiva ingalunda stiger utan t. o. m. går ned. Nu äro emellertid
kostnaderna för barn och gamla icke lika. Som man allmänt antar,
äro de ekonomiska uppoffringarna för barn i genomsnitt högre än
för åldringar och denna omständighet förskjuter sakläget ännu mera
till vår förmån. De 349 improduktiva individerna 1970 skulle därför
kräva avsevärt mindre kostnader än de 378 år 1920, emedan de
förra, oavsett deras mindre antal, representera ett vida mindre antal
barn, som äro dyrare i underhåll än de gamla. Läget skulle alltså
ingalunda gestalta sig så ofördelaktigt, som man på sina håll vill göra
gällande.
Prof. Cassel säger i en artikel i Sv. Dagbl. den 28 nov. 1934 på
tal om folkminskningen som medel mot arbetslöshet bl. a. följande:
"Minskningen i befolkningen betyder ju också en motsvarande
minskning i efterfrågan på nyttigheter..." Satsen återger den ganska
allmänna uppfattningen, att "köpkraften" är på något sätt fast
förknippad med antalet människor i samhället. Det låter ju också helt
naturligt: Mera människor behöva väl också mera att äta?
Verkligheten utvisar dock, att icke behovet utan förmågan avgör, om vi
kunna komma i besittning av de eftersträvade materiella tingen. Vi
kunna faktiskt endast köpa något, om vi ha förmågan, d. v. s. pengar
därtill. Den ena har mycket, måhända allt för mycket, den andra
för litet, mindre än han objektivt behövde. Flera människor behöva
sålunda icke nödvändigtvis ha mera "köpkraft" än ett mindre antal.
Nu kunde man kanske resonera som så: Köpkraft skapas genom
produktion, den sammanlagda köpkraften motsvarar hela
produktionsresultatet. Om befolkningen avtar, minskar även produktionen
1 Prof. S. D. Wicksell, Ekonomisk tidskrift 1926. (Hypotes II.)
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
