Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Tonndorf, H. G.: Folkminskningens ekonomiska verkningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkminskningens ekonomiska verkningar
83
sätta in mera pengar på bankerna. Dessa sammanhang mellan
barnantal och sparande ha styrkts genom undersökningar hos familjer
med olika barnantal, men de förefalla ju även i övrigt vara helt
naturliga. Nationalekonomiskt sett betyder detta att
produktionsapparaten kan utrustas med större kapitalmängd.
Denna rationaliseringsprocess kräver både ekonomiska och tekniska
förutsättningar. Med den förra avses huvudsakligen, att prisläget för
produktionsmedlen är sådant, att det tillåter substitutionen av
kapitalföremål i stället för arbetskraft och alltså gör denna process
lönande. Kravet utmynnar i att räntorna måste sjunka och då en
ökning av kapitaltillgången ceteris paribus resulterar i en sänkning av
räntefoten, blir detta krav tydligen tillfredsställt av en minskning i
folkmängden. Vad efterfrågan på kapital beträffar, kommer denna
att minskas — om man utgår från samma räntefot — då, sedan
folkökning fallit bort, en efterfrågan för detta ändamål inte mera äger
rum och kapitalbildningen kommer i sin helhet välståndsökningen till
godo. Med utgångspunkt från de djupgående förändringarna i
tillgång och efterfrågan av kapital måste räntefallet bliva mycket
kraftigt för att bereda sysselsättning åt den rikliga kapitaltillgången. En
sänkning av utlåningsräntan från dess nuvarande nivå av c:a 4 %
till c:a 2—1 % inom de närmaste decennierna förefaller ingalunda
otrolig. Vid ett sådant räntefall skulle vid ett industriföretag med
60 % ränteutgifter räntabiliteten förbättras med ej mindre än 30—
45 %. Räntefallets rationaliseringsvänliga tendens understrykes
ytterligare genom arbetskraftens knapphet och stigande reallön. Hela
processen — både vad räntefallet och den av detta betingade
rationaliseringen beträffar — försiggår givetvis ej på en gång utan
fördelar sig på en längre tidrymd.
Rationaliseringsproblemet förefaller dock ännu inte vara löst med
det sagda. Man frågar sig, om arbetskraft verkligen i den
utsträckning, som här kräves, kan ersättas med maskinella anordningar eller
ens genom en förlängning av produktionsprocessen.
Naturligtvis kan en substitution av kapital mot arbetskraft icke
försiggå i oändlighet. Det finns arbeten, som, tekniskt sett, kunna
utföras både med maskinell kraft eller för hand, och det finns
sådana, för vilka människan är oersättlig. Vårt intresse gäller tydligen
endast den första gruppen. Är den där befintliga reservoaren av
rationaliseringsmöjligheter tillräckligt stor för att tillfredsställa behovet
av kapitalinvestering, som uppkommer genom folkminskning och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
