Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Lindquist, Sven G.: Om kapital och kapitalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Sven G. Lindquist
tionssystemets uppkomst, d. v. s. påståendet "att vid slutet av
medeltiden kapitalet började framträda som en ny faktor i
produktionslivet", genom att hänvisa till "penninghushållningens högre
utveckling, så att på vissa platser uppstod en reguljär marknad med
tämligen stark omsättning av goden, som voro viktiga beståndsdelar av
realkapitalet".2 Nu leder detta betraktelsesätt med nödvändighet till
en fatal klyvning av kapitalbegreppet, så att å ena sidan kapital
jäm-ställes med produktionsmedel (verktyg) å andra sidan med de av
penninghushållningens utveckling betingade säregna
marknadsförhållandena. Nu är det uppenbart — som senare skall visas — att
Cassels förklaring på det kapitalistiska produktionssystemets
uppkomst icke kan rätt förstås, om den icke betraktas under den
marx-hegelska kvantitets-kvalitetslagens synvinkel. Men då har man också
utsagt, att någonting nytt uppstått, vars livsnerv man icke kan
ånge.
Det som här närmast intresserar oss, är att söka få fastslaget, vad
vi ur socialistiska synpunkter mena med kapital och kapitalism, icke
minst därför att oklarhet om dessa ’elementära begrepp med
nödvändighet leder till oklarhet om det framförallt på folkmöten så
populära begreppet "proletariatet". Om detta senare skall vara något
annat än en känslomässigt bestämd tankeschablon, som kan läggas
på ungefär vad som helst, måste den ges ett fixerat sociologiskt
innehåll. Och detta kan ske först efter ett noggrant bestämmande
av den tes, till vilket det skall utgöra antites. Vi måste ha klarhet
i vad Marx menar med kapital och kapitalism, innan vi kunna få
någon realitet i proletariatbegreppet, och därmed få stävjat det politiska
ofog som bedrives med dessa uttryck.
I själva verket ha också principiellt socialistiska ekonomer fallit
i farstun för det absoluta kapitalbegreppet och låtit detta behålla sitt
klassiska innehåll. Det är i dag som på Turgot’s tid: allt är
kapital, "som överstiger konsumtionsbehovet och ackumuleras; vare det
vinst av jord, lön för arbete eller vinst på industri". — "Allt innehav
av jord motsvarar ett kapital; också är varje ägare kapitalist", säger
Turgot.3 Samma uppfattning möter i en tysk encyklopedi från
1776: "Kapital är den huvudsumma penningar, som är bestämd
att ge vinst, i motsats till denna vinst själv." Denna huvudsumma
är då tänkt också såsom i ting investerade penningar, "med hänsyn
till den vinst dessa ting förväntas ge". Dessa från medeltiden
överförda kapitalbegrepp kunna icke ge någon som helst upplysning om
kapitalets — än mindre då om kapitalräntans — natur.
Definitionen av det kapitalistiska produktionssystemet som en produktion för
vinst ger endast ytföreteelsen. De katolska (tyska)
nationalekonomerna från slutet av förra århundradet, vilka kunna betraktas som
föregångare till nationalsocialismens medeltidsromantik (Fried) och
judehat, ansågo att produktionens omläggning från "de självägande
böndernas och de medeltida städernas självhushållning, som till ända-
2. A. a. sid. 78.
3 La formation et la distribution des richesses.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
