Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Lindquist, Sven G.: Om kapital och kapitalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Sven G. Lindquist
en kapitalistisk hushållning, men den ojämförligt viktigaste är
för-handenvaron av fria arbetare, ty först genom deras försålda arbete
uppstår av "penningförmögenhet, köpmanskapital och ockrarkapital"
kapital i marxistisk mening. "Det räntebärande kapitalet existerade
historiskt såsom en färdig överlämnad form, och därför också
räntan som färdig underform till det av kapitalet framställda mervärdet,
långt innan det kapitalistiska produktionssättet och de detta
motsvarande föreställningarna om kapital och profit existerade. Därför
gäller också i folkföreställningen penningkapital, räntebärande
kapital, som kapital par excellence." 16 Ränta är kvalitativt sett
mervärde. Men på grund av det genom penningen dolda sammanhanget
"framstår i det räntebärande kapitalet kapitalets självproducerande
karaktär, der sich verwerthende Werth, produktionen av mervärde,
såsom en ockult kvalitet".17
"Det värdeminimum, som den enskilde penning- eller varuägaren
måste förfoga över för att utveckla sig till kapitalist, växlar på de
olika utvecklingsgraderna i den kapitalistiska produktionen och är,
vid en given utvecklingsgrad, olika inom olika produktionssfärer allt
efter dessas särskilda tekniska betingelser." — "Penning- eller
varuägaren förvandlar sig i verkligheten till kapitalist först då den för
produktionen tillskjutna minimisumman betydligt överstiger
medeltidens maximum. Här som i naturvetenskapen visar sig riktigheten
av den av Hegel i hans logik upptäckta lagen, att i sig blott
kvantitativa förändringar på en viss punkt slå över i kvalitativa
skillnader." 18
Marx’ definition av kapitalet leder sålunda fram till en alldeles
särskild och från andra läror artskild uppfattning, som
uppenbarligen står och faller med värde- och mervärdelärorna. Ty "kapital"
blir för Marx just pengarnas, produktionsmedlens eller varornas,
funktion av utsugning av främmande arbetskraft. Det samhälleligt
bestämda förhållandet mellan kapitalägaren (som i en första fas
måste ses som potentiell utsugare) och arbetskraftens ägare är det
som bestämmer vad som är kapital. Kapital är endast sådana
penningar, produktionsmedel, livsmedel, varor, som aktualisera ett
mervärde. Ali annan förmögenhet är icke kapital eller endast potentiellt
kapital.
Naturligtvis har kapitalteorin oftast endast varit ett bihang till
mer eller mindre kufiska motiveringar för kapitalräntan. Den
klassiska föreställningen om kapitalet såsom upplagrat arbete, som borde
ha sin lön likaväl som det aktuella arbetet, är väl nu mycket sällan
synlig. Som Wicksell visade måste kapitalet som sådant —
Robin-sons kanot eller Bastiat’s hyvel — då anses såsom detta förgångna
arbetes lön. Kapitalräntan kan inte etiskt motiveras på detta sätt.
Dess natur kan icke heller förklaras. Hela raden av ekonomer från
Senior till Böhm-Bawerk och Cassel, vilka i en eller annan form
" A. a. Bd III: 1, sid. 361.
" A. a. Bd III: 2, sid. 148.
18 A. a. Bd I, sid. 273.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
