Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1936 - Falkenberg, Albert: Världskris, världsfred och jordreform
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Världskris, världsfred och jordreform
113
sakens natur är det också de som hårdast drabbas av den nu
rådande krisen. Försöket att överföra de i moderlandet rotlösa
befolkningarna till främmande jord strandar på det förhållandet "att
t. ex. i brittiska Kolumbia de största jordområdena för länge sedan
blivit engelska lorders egendom, vilka här stundom förfoga över
verkliga furstendömen. En invandring i stor stil i brittiska Kolumbia
är därför otänkbar (se Hermann Wagner: "Von Küste zur Küste").
leke mycket bättre är det ställt i de övriga engelska kolonierna. De
behöva icke människor med intelligens, flit och sparsamhet, de
behöva penningar. Pastor Mensching, sekreteraren i "Deutscher
Ver-söhnungsbund" hänvisar i sin undersökning i "Jahrbuch für
Boden-reform" av de här omnämnda förhållandena till ett brev från en
sydafrikanska. Hon skriver bl. a.: "Om någon vill utvandra och
beger sig till sydafrikanska kompaniets hus i London, så säger man
honom där: arbetare har man intet bruk för därborta. Man har de
billiga färgade arbetskrafterna. Lika litet behöver man akademiker,
läkare, advokater. Om dessa platser trängas redan alltför många
vita från det egna landet. Blott om du för med dig kapital till
landet är du välkommen." Hur skall ett land, där sådana principiella
uppfattningar om arbetets värde äro förhärskande, på allvar kunna
bidra till att lätta världskrisen? Sådana uppfattningar kunna blott
leda till att — såsom ju också faktiskt sker — "massor av utarmade
vita i Sydafrika ofta sjunka ned i det färgade proletariatet". Och
detta "ehuru staten på alla sätt gynnar de vita, ehuru den
förbehåller alla bättre betalda arbeten åt dem, och ehuru den därvid
betalar dem 6—10 gånger så mycket som de färgade, och ehuru
Sydafrika har det procenteullt näst högsta antalet vita med akademisk
bildning, och ehuru de färgade, som utgöra fyra femtedelar av
befolkningen, ha en adertondel av jorden". Behöver man ytterligare
tala om de av polis bevakade avstängda arbetarkvarteren för att det
skall falla ett grellt ljus över konsekvenserna av en felaktig
jordpolitik? Weicherts bok "Kehre wieder Afrika" bör läsas av den,
som vill få en inblick i dessa eländets hålor i mänskligheten. Vi
vilja blott anföra två siffror, som vittna om de dödsoffer, som dessa
tillstånd medföra. I "lokalstationerna", d. v. s. de svartas ghetton
i de vitas områden i Johannisburg, uppgår enligt officiell statistik
dödligheten bland barnen under ett år hos européerna till 60 pro
mille, medan motsvarande siffra hos de svarta är 445! Liksom i
Sydafrika är jorden i Australien och Kanada till största delen i
storgodsägares händer. Bör man förundra sig över att överallt
arbetarfrågan är den fråga, som står i förgrunden? Hela folk (t. ex.
hernos i Sydafrika) dö ut, emedan de vita "erövrarnas"
expropriation av deras jord är början till proletarisering, uppror,
straffexpeditioner och tvångsarbete. I belgiska Kongo gick befolkningssiffran på
25 år ned till omkring hälften, i franska Kongo med 63 proc. Om
världsfred kan i sanning först bli tal, när världshushållningen åter
ger människovärde och bofasthet den plats, som tillkomma dem.
Vä-8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
