Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 8 mars 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes
131
av avtalsbrott genom Rhenzonens militarisering. Det sista synes dock
ha väckt mera uppseende än man kunde väntat, ty att tysk militär
fanns där och tyska rustningar där bedrevos, har länge varit känt.
Det nya är egentligen endast, att Hitler tvingats erkänna faktum.
Reellt sett ligger det förvisso mycket i kravet, att om den tyska
sidan av gränsen skall vara fri från trupper och befästningar, bör
också den franska sidan vara det. Men å andra sidan är det inte
svårt att förstå fransmännens fruktan, då den tyska
militärmaskinen rycker dem närmare in på livet. De erfarenheter man har av
tysk trohet mot fördrag och avtal äro icke uppmuntrande.
Världskrigets "papperslappar" äro i friskt minne, och det må ju sägas
vara en underlig metod att inge förtroende till ordhållighet, då man
bjuder nytt avtal samtidigt som det gällande brytes, såsom Hitler
nu gjort. Hur skall någon kunna lita på ett nytt avtal, då det gamla
behandlats, som om det icke existerat ?
Vad som komma skall är icke lätt att veta, framför allt icke
innan England sagt sin mening, vilken som vanligt låter vänta på
sig. Går Englands gräns, som Baldwin nyligen sagt, vid Rhen,
ja då är det svårt att se hur man skall kunna undgå att ta ställning
mot avtalsbrottet. Framstöten är ett hot icke endast mot Frankrike
utan också mot England och småstaterna.
Och var har man den italienska diktatorn? Mussolinis
beredvillighet att nu förhandla och att inställa alla offensiva fientligheter
låter ana mycket. Är läget så dåligt både ute och hemma och närmar
sig regntiden så snabbt, att en mager förlikning kan vara bättre än
en fet process, eller öppna sig utsikter att få England och
Frankrike gynnsammare stämda, om Italien står kvar i den gemensamma
fronten? Eller vill han bara vinna tid?
Djupast under misstänker man, att helt andra faktorer verka.
Börjar inte läget bli ohållbart? Man måste rikta uppmärksamheten
åt annat håll. Sjunkande löner och stigande priser skapa ingen
entusiasm för någon regim och sannolikt allra minst för en där den
enskilde bara har att tiga och lida. Man vet så lite om vad som
sker bakom det som synes ske. Censuren släpper inga meddelanden
ut i världen, som kunna vara obehagliga för diktatorn. Det har
visat sig förr att nöjet att få marschera i takt förmår döva mycket,
som annars icke skulle tålas. Det förunderliga är bara, att man icke
så småningom tröttnar på marscherandet. Att bara stampa takt kan
väl ändock icke vara livets mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
