Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 8 mars 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
In- och utrikes
SKALL FRANKRIKE nu kräva sanktioner, sedan landet så
länge och ihärligt sökt hindra sådana ? Nu gäller det det egna skinnet.
En sak synes klar, att den franska utrikespolitiken skötts miserabelt
under det gångna året och förresten långt dessförinnan. Om den i alla
fall får försteget beror det sannerligen inte på fransmännen själva
utan på tyskarnas sedvanliga klumpighet. Intet folk har en sådan
inneboende förmåga att stöta bort. Isoleringen synes ganska fullständig,
men det är ju så man vill ha det. Strävar man efter autarki på det
ekonomiska området, blir lätteligen följden autarki även på det politiska.
Frågan om sanktioner ligger dock annorlunda till här än i fallet
Italien—Abessinien. Något väpnat överfall kan det dock icke vara
tal om. Ett avtal har brutits och den övriga världen kan förstå, om
den situationen verkar oroande för grannarna, men därifrån och till
att N. F.-makterna skulle vara villiga att genomföra sanktioner av
ens finansiell och ekonomisk art är steget långt. Det gives näppeligen
någon annan väg än förhandlingens. Det är icke att förundra sig
över om motparten visat föga lust att sätta tro till de nazistiska
försäkringarna, men är det i alla fall icke bättre att ta Hitler på hans
ord, att verkligen förutsätta, att han menar vad han säger och att
söka komma fram till en ny överenskommelse? Läget sådant det nu
en gång är, kan knappast bli sämre.
DE JAPANSKA HÄNDELSERNA bidraga icke till att göra läget
ljusare. Det synes, som om militärrevolten skulle få den följd de
revolterande avsett, även om den som revolt stillats.
Förhoppningarna om en mjukare utrikespolitik äro icke stora, såvida icke Stalins
varning kan något dämma upp lusten att driva allt till sin spets.
En väpnad konflikt är icke vunnen på förhand, ty Kinas miljoner
kunna helt visst drivas till förtvivlan och det förefaller åtminstone
härifrån vara ett övermäktigt företag att samtidigt strida mot en
välbeväpnad motståndare, som är beredd att försvara sina gränser,
och med ett folk i uppror, även om dess väpnade kraft är minimal.
EN LITEN LJUSPUNKT finns det dock. Det spanska valet
gav utslag mot klerikal-fascismen. Den åter enade vänstern nådde
absolut majoritet. Det reaktionära katolska partiet fick icke nu
tillfälle till den omstörtning, det hoppats. Den borgerliga vänstern sitter
vid regeringsmakten med arbetarpartiernas stöd. Den fara, som
kan hota en lugnare utveckling än de sista åren, synes faktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
