Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 8 mars 1936 - Vikström, Hannes: Frankrikes skuld till Tysklands öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANKRIKES SKULD TILL
TYSKLANDS ÖDE
Av HANNES VIKSTRÖM.
"Vi tyskar äro från i går; vi ha visserligen
sedan ett sekel tillbaka ärligt strävat att
tillägna oss kultur, men det torde ännu få
förflyta ett par århundraden, innan kulturen så
genomsyrat tyskarna, att man kommer att
kunna säga om dem att det är längesedan de
voro barbarer."
Goethe.
"Så är det. Nu finns det inget annat kvar än den råa styrkan.
Framtiden ligger i en ny generations händer. Och Tysklands
ungdom, som vi skulle ha kunnat vinna för freden och det nya Europa,
ha vi bägge förlorat. Det är min tragedi och ert brott."
Dessa ord yttrade Stresemann i april 1929 kort före sin död vid
ett samtal med engelsmannen Bruce Lockhart. Stresemann, denne
tyske patriot, som efter kriget fått klart för sig att den gamla
världsordningen var förbi, som allt sedan dess arbetat på försoning mellan
folken, han blev bitter vid tanken på allt som gjorts förgäves. Han
hade arbetat för engelskt-franskt-tyskt samförstånd och vunnit 80
procent av Tysklands befolkning för sin politik. Han hade fört
sitt land till folkförbundet och undertecknat Locarnopakten. Han
hade gjort allt som kunde göras ända tills hans egna
landsmän vänt sig mot honom. Men allt strandade på Frankrikes
oförsonlighet och Englands olycksaliga benägenhet att alltid komma för
sent.
Allt detta hände under högkonjunkturen i samband med
rationaliseringen av industrin åren 1925 till 1928. "Det var den tid, då den
tyska kapitalismen trodde sig genom rationalisering kunna övervinna
krigets och nederlagets ekonomiska verkningar; den tid, under vilken
den allmänna ekonomiska optimismen för de tyska arbetarna och
anställda underlättade strävan att betydligt höja lönerna; en tid av
snabbt stigande levnadsstandard för det tyska folket; en tid då
demokratin befäste sin ställning; en tid då det tyska folket villigt fogade
sig i Stresemanns fredliga utrikespolitik." 1
1 Otto Bauer: Rationalisering — fel rationalisering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
