Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1936 - Fredriksson, Karl: Utgifter som lönar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Karl Fredriksson
Siffrorna för industriproduktionen bekräftar en företeelse som
varit synlig för blotta ögat. För de flesta och i synnerhet för de
tyngst vägande av världens industriländer har produktionen under
hela fem års tid hållit sig ett gott stycke under den nivå, vilken
uppnåddes 1929 och alltså betecknar en produktionsvolym, som är
bevisligt möjlig med en redan uppnådd utrustning. Den förklaring
till denna företeelse som brukar ges från socialistiskt håll går i stort
sett ut på att massornas köpkraft icke hunnit utvecklas i samma
tempo som produktionsförmågan stigit, och att utmognade
produktionsmedel icke motsvaras av en tillräckligt snabbt växande
marknad, vilket i sin tur bromsar upp den fortsatta tillverkningen av
produktionsmedel. Ett mera gängse "nationalekonomiskt"
resonemang pekar på att en period av stegrad realkapitalbildning,
utvidgning av byggnader, maskinutrustning etc., ställer ett akut anspråk
på leverantörer av vissa råmaterial, till exempel stålproducenterna,
vilka med ledning av denna efterfrågeökning uppskattar det
varaktiga framtidsbehovet och därefter utvidgar sin
produktionskapacitet. Ett dylikt resonemang kan ju också anses vara beskrivning
på vad som faktiskt händer, utan att göra anspråk på att förklara
huruvida ett sådant händelseförlopp är under alla förhållanden
nödvändigt eller iblott betingat av en viss produktionsform. Det står
icke nödvändigt i strid med förstnämnda resonemang, men den som
accepterar det senare behöver därför icke ha godkänt det förra.
Det är emellertid det först antydda betraktelsesättet som är
brännbart i samband med ställningstaganden i aktuell praktisk politik. Det
gäller följande: är våra produktionsresurser i detta nu så kraftigt
utvecklade, att vi utan våda kan gå ytterligare ett stycke i höjning
av våra sociala standards och lita till att vår befintliga utrustning
är i stånd att fylla de växande anspråken från en stegrad
konsumtion. Eller är vår produktionskapacitet redan så pressad, att våra
ansträngningar i första rummet måste inriktas på ytterligare ökning
av produktionsmedlen innan vi kan anse oss ha råd att höja våra
anspråk på exempelvis bättre folkpensioner, bättre folkundervisning
eller — för att nämna en omstridd välståndsbarometer — ett bättre
försvar ?
Det är självklart också möjligt att uppnå höjda standards på vissa
områden helt enkelt genom omflyttning inom en given ram, så att
en ökad standard för vissa behov motsvaras av lika stor minskning
för andra. Det blir då en fråga om vad man finner vara en riktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
