Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1936 - Fredriksson, Karl: Utgifter som lönar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utgifter som lönar sig
191
och argumenteringen rör sig dock tämligen flitigt med sådana
allmänna föreställningar som: Vi har inte råd! Folkhushållet tål inte
en ökad belastning! Även på socialdemokratiskt håll förekommer
ibland samma argumenteringsmetod. Nämligen ifall det är något
man inte vill.
Men har vi råd att misshushålla med mänsklig arbetskraft genom
att icke vidtaga möjliga rationaliseringar — till exempel inom
jordbruket och handeln — då följer därav att vi obestridligen kunde
ha råd att med redan befintliga produktionsresurser bereda en
högre levnadsstandard för de sämst lottade. Det gäller blott på vilka
vägar detta skall kunna ske.
Om det i dagens läge ifrågasättes — som det sker till exempel i
Wald. Svenssons nyss nämnda "Riktlinjer för svensk
jordbrukspolitik" — att jordbruket skall ytterligare rationaliseras på ett sätt
som frigör en betydande del av dess nuvarande arbetskraft, då
kommer mången att invända: Vad skall detta tjäna till? Det finns
ju inte arbete ens för den arbetskraft som redan är frigjord på
andra håll! Författarens egna anvisningar lovar knappast gott för
den politiska genomförbarheten av hans linjer. Han antyder att
de överblivna skulle trängas över på andra områden och där genom
sin konkurrens verka "löneutjämnande". Antag emellertid, vilket
är det mest sannolika, att konkurrensen blir först och starkast
kännbar på sådana områden som förut ligger tämligen öppna för
fri tillströmning av arbetskraft och där konkurrensen följaktligen
redan förut åstadkommit en låg standard ? Hur går det då med
rättvisan ?
Den nämnde författaren, som politiskt hör hemma i folkpartiet,
följer vad man skulle kunna kalla socialistiska tankelinjer när han
skisserar ett handlingsprogram för sitt specialområde jordbruket.
Men den del av näringslivet som icke ligger honom fullt så nära
om hjärtat— för den anser han liberalismen vara god nog!
Hela denna paradoxala hållning har förmodligen sin grund i den
ännu i stora läger vanliga tankegången, att våra produktiva resurser
är utnyttjade till det möjligas gräns och att förbättring för den ena
gruppen därför ovillkorligen måste vinnas till priset att någon annan
grupp får det i motsvarande grad sämre. Men om denna
föreställning är falsk i det ena ledet — nämligen däri att befintliga
produktionsresurser skulle redan vara utnyttjade intill sin yttersta presta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
