Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1936 - Fredriksson, Karl: Utgifter som lönar sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
Karl Fredriksson
tionsförmåga — då är föreställningen falsk också i det andra ledet,
nämligen att höjd standard för en viss del av befolkningen
ovillkorligen måste köpas med motsvarande försämring för en annan
grupp.
Vår tes blir alltså denna: Är det riktigt att det inom vissa
områden av vårt ekonomiska liv ännu finnes outnyttjade möjligheter
till rationalisering och frigörande av arbetskraft, då finnes
motsvarande möjlighet att höja de efterblivna befolkningsgruppernas
levnadsstandard utan att någon annan grupp därför nödvändigt
behöver få det sämre.
Detta är som synes villkorligt formulerat. Man kan ju emellertid
med utgångspunkt från agronomen Svenssons uppfattning om
lantbrukets rationaliseringsmöjlighet gå ett steg längre och säga: Den
ena möjligheten är faktiskt befintlig, nämligen möjligheten att
rationalisera. Alltså är den andra möjligheten faktiskt befintlig, nämligen
möjligheten att höja standarden för vissa grupper utan att andra
behöver få det sämre.
Vi har emellertid praktiska erfarenheter av vad som kan bli den
omedelbara följden då arbetskraft frigöres genom rationalisering
och man inte samtidigt bekymrar sig om att den frigjorda
arbetskraften verkligen tas i anspråk för att fylla nya behov. Och där
är knuten: vilka nya behov? Marknaden är ju fylld snart sagt på
alla områden. Det är ju snarare svårt att få sålt vad man har.
Hur kan det då ifrågasättas att produktionen skall ökas ytterligare
för att fylla nya behov ?
Det finns emellertid gott om människor som anser sig ha behov
utöver dem de förmår tillgodose med den köpkraft som står till
deras förfogande. Det finns lönearbetare, till exempel jordbrukets
och skogsbrukets, vilkas låga inkomster nödgar dem att leva på en
nivå som allmänt erkännes vara otillfredsställande i jämförelse med
folkets genomsnittliga levnadsstandard. Det finns arbetslösa och
andra som har sin inkomst i ett knappt utmätt offentligt understöd.
Även om den allmänna meningen ännu är sådan att det anses
naturligt att de som nödgas lita till offentligt understöd skall hållas på
lägre nivå än t. o. m. de arbetare som anses underbetalda, så är
det likväl i och för sig en standard som ytterst nödtorftigt fyller
vår tids krav på en människovärdig tillvaro. Men befintligheten av
dessa gruppers otillfredsställda behov utövar ju icke någon efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
