Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1936 - Brandt, Gustav: Demokrati och budgetkontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
Gustav Brandt
ning på "frivilliga" bidrag, "frivilliga" insamlingar och "frivillig"
arbetstjänst och därigenom i allt väsentligt på de arbetande och på
utplundring av småfolket. Den avgörande skillnaden gentemot
förkrigstiden är, att folken i dessa länder ha mindre att siiga till om vid
skattelagstiftningens utformning än då, att statsutgifterna bestämmas
utan att de tillfrågas, att det inte längre finns någon offentlig
redovisning och heller icke någon budgetkontroll. Samtidigt bestämmes
lönen av de härskande.
iSamtidigt med dessa förändringar har också exekutivmakten och
dess bärare, d. v. s. tjänstemannen, omvandlats. Under absolutismen
var han antingen hovtjänsteman eller parasit, han köpte sig sin statliga
anställning för att utplundra folket men utplundrades själv uppifrån.
Senare blev han den statliga centralmyndighetens funktionär,
statstjänare. Byråkratin uppstod, eller rättare den uppkom ånyo, ty den
är lika gammal som statslivet självt. I demokratin blev
tjänstemannen statsmedborgare med motsvarande rättigheter. I den
kommunistiska liksom i den nazistiska och fascistiska staten är han åter
obetingat lydnadspliktig och rättslös. Han har sjunkit ner till en
statsmaktens osjälvständige funktionär. Ett av de intressantaste men ännu
inte skrivna kapitlen är det gamla ämbetsmannadömets kamp mot
denna utveckling. I Ryssland slutade den med den gamla
tjänstemannaklassens förintelse, i Italien med kompromiss. I Tyskland
är striden ännu icke avgjord. Den gamla tjänstemannaklassen
kämpar utomordentligt segt mot de nya statsfunktionärerna, som icke
ha andra kvalifikationer än sitt officiella partimedlemskap, men sakna
yrkesutbildning eller praktisk erfarenhet.
Ofta nog förefinnes en viss skillnad mellan vad som är i
grundlagen föreskrivet om budgeten och vad som i de enskilda staterna
blivit praxis. Paragrafbestämmelsen är som ett kärl mer eller mindre
fyllt eller uttömt, allt efter de ekonomiska, sociala och politiska
maktförhållandena och uppfattningarna. Författningen kan jämföras med
ett hus. Det är förvisso viktigt, att det är ordentligt byggt och
ändamålsenligt inrett, men av ännu större betydelse är, vem som bor i det
och hur invånarna begagna det och hålla det i ordning. Även
författningsbyggnader påverkas av tiden. De förbrukas, kräva
avskrivningar och reparationer. Weimarförfattningen i Tyskland bestod
även efter nazistrevolutionen, men ingen människa kan vilja påstå
att det var samma byggnad eller samma husvärd, som bestämde.
Man måste studera hur det går till i författningshuset. För den
fråga, vi här behandla, är det av vikt att lära känna budgetens
verkliga tillvaro och dess kretslopp. Med budgetens tillvaro avse vi
budgetens livstid, från dess födelse, den verkställande myndighetens
utkast till en ny budgetplan, till dess slutliga utgång, då ansvaret
övertages av den lagstiftande myndigheten. Med budgetens kretslopp
förstå vi utkast, plan, överläggning, bevillning, genomförande,
redovisning, revision och kontroll. Härvid är framför allt viktigt huru
lång tid det tar i anspråk, och om allting försiggår punktligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
