Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1936 - Brandt, Gustav: Demokrati och budgetkontroll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokrati och budgetkontroll
203
hällen ägde en stabilisering av finansförvaltningen rum i föreskrivna
former, alltså en kodifiering av finanspraxis, vad vi numera vanligen
kalla budgeträtt. De tjänstemän, åt vilka revisionen av
statsförvaltningen i finanshänseende uppdrogs, blevo budgeträttens vårdare eller
borde åtminstone vara det. Den första förutsättningen därvid är att
de statliga revisionstjänstemännen arbeta och avgöra oberoende av
förvaltningen. Ett sådant revisionsväsende är föga värt i vilket
förvaltningen sticker in gamla kuvade eller misshagliga tjänstemän. Även
då, när revisionstjänstemännen icke ha tillräcklig makt, då de äro
inrangerade långt ned på tjänstemannaskalan, har revisionen föga att
betyda. Revisionsarbetet åtnjuter då ringa respekt och påpekandena
få ringa verkan. Först när revisionstjänstemännen ha rätt och plikt
att avge berättelse till parlamentet och deras påpekanden ha den
största betydelse, kan revisionen fungera med full kraft, men därtill
krävas förvisso också en rad andra förutsättningar.
Man tänke sig vilken mening eller rättare vilken brist på mening
det ligger i att efteråt pröva statsutgifter och inkomster, då under
budgetperioden statens penningväsende starkt förändras t. ex. i
in-flationistisk riktning. Av lika liten betydelse är en revision, vars
resultat man måste vänta på under flera år.
Varje ämbetsmannarevision är alltså dels siffergranskning, dels
tillvaratagande av budgeträtten och för det tredje skall den observera
förvaltningens ändamålsenlighet. Det finns ännu i dag statsrevisioner
som helst i princip avböja att fylla denna sista funktion.
Vad utgör nu gentemot denna administrativa revision den politiska
budgetkontrollen? Med demokratins utveckling övertar parlamentet
ansvaret för statens utgifter och inkomster, ty det är parlamentet som
bestämmer dem. Konsekvensen är att till parlamentet också går
berättelsen om administrationens revision, då den ju är det
verkställande organet för parlamentets vilja. Parlamentet är emellertid icke
blott mottagare av revisionsberättelsen utan har också i sista instans
ansvaret för att avsikten uppfyllts på rätt sätt. I många länder måste
till och med parlamentet varje år genom en särskild
ansvarsfrihetslag uttryckligen överta ansvaret för den tilländalupna budgeten. På
den grund har parlamentet inrättat ett eget budgetkontrollorgan.
Den legislativa kontrollens funktioner, eller den politiska om man så
vill, stå den administrativa revisionens skenbart så nära, att de
nästan täcka varandra. Ytliga betraktare anse därför ibland, att den
politiska budgetkontrollen är mer eller mindre ett parlamentariskt
spe-gelfäkteri och icke allvarlig och därför överflödig. En annan
uppfattning får man, om man gör klart för sig skillnaden mellan
administrativ revision och politisk kontroll. Ämbetsmannarevisionen
(exekutivrevisionen) granskar gjorda utgifters och erhållna inkomsters
riktighet, ordning, överensstämmelse med lag och med budgeträttslig
affärs- och kassaskötsel och skall också granska med hänsyn till
ändamålsenlighet. Granskningen avser budgeträkenskaper, årsräkningar
eller månadsräkningar.
Den parlamentariska kontrollen, alltså parlamentets därtill bestämda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
