Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1936 - Johansson, Ivar: Stad och land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stad och land
20 7
En mera avgörande roll spelar — den visserligen av ekonomiska
orsaker delvis betingade — olikheten i livsföringen. För att finna
orsakerna till denna olikhet är det nödvändigt att klargöra skillnaden
mellan stad och land.
Befolkningstätheten är karakteristisk för staden, den har satt sin
prägel på och i hög grad underlättat livsföringen. Stadsbildningen i
modern tid sammanhänger med industrialismens utveckling. Staden
är en följd av och på samma gång en förutsättning för
arbetsfördelning, som är grunden till det stigande materiella välståndet.
Häri ligger den andra väsentliga skillnaden mellan stad och land,
vilken är densamma som skillnaden mellan industri och hantverk:
sambandet mellan producenten och produktionsmedlet är ett annat.
Landsbefolkningen lever, i den mån den övergivit
självhushållningen, i stort sett på hantverkets nivå. För lantbrukaren är jorden,
den egna gården, ej blott det förnämsta produktionsmedlet, det är en
del av honom själv, det existerar ett fast samband mellan jorden och
människan.
Häremot kan ju invändas, att landsbon inte alltid är jordbrukare,
men man måste komma ihåg, att landsbefolkningen alltid är beroende
av jordbruket. Det är inte blott det, att hantverkaren eller
yrkesmannen på landet ofta har sitt lilla jordbruk som binäring, han är även
genom sin kundkrets beroende av jordbruket. Betecknande är också
den strävan att förvärva en "egen torva" som är ett utmärkande drag
hos den obesutna landsbefolkningen.
Detta gäller naturligtvis ej den till landsbygdens industri knutna
befolkningen, vars livsföring mera närmar sig stadsbefolkningens.
Motsättningen mellan stadsbon och bönderna — ordet här använt i
den vedertagna betydelsen som beteckning för de vid jordbruket eller
dess binäringar sysselsatta — kan även här spåras. Den som någon
tid levt i ett industrisamhälle på landsbygden, t. ex. vid något av våra
järnbruk, har nog observerat detta förhållande. Även om uttrycken
för konflikterna mildrats av den stigande upplysningen och det gamla
folknöjet att "klå bönder" förlorat sin aktualitet, präglas umgänget
mellan parterna sällan av någon större hjärtlighet. Bruksbefolkningen
talar ofta om "de snåla bönderna" och dessa betrakta sina antagonister
som i hög grad ansvarslösa och lättsinniga.
Detta sammanhänger med ännu en grundläggande faktor för
skillnaden i livsföring: det olika beroendet av naturen. Landsbon är för
sin utkomst mycket mera avhängig av denna. Dåliga skördar följa på
goda och själva den långa produktionsprocessen gör att han alltid
måste leva på lång sikt, omsorgsfullt undvikande allt slöseri.
Stadsbon däremot är relativt oberoende av naturen, han har knappast
möjlighet och är i varje fall inte alltid tvingad att kalkylera för åratal
framåt och lever mera "ur hand i mun" än landsbon.
Denna lever också i ett lugnare och trögare tempo: dagarna förflyta
under enahanda sysslor, de olika arbetena äro bundna till årstiderna
och återkomma med regelbundna mellanrum, det ligger en viss lugn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
