Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 31 mars 1936 - Johansson, Ivar: Stad och land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Ivar Johansson
rytm över tillvaron. Nya intryck och händelser äro sällsynta och
människorna leva mera isolerade från varandra än i staden.
Där slår livets puls hastigare. Massor av oavlåtligt skiftande intryck
tränga sig på stadsbon och tvinga honom att reagera snabbare: livet
leves intensivare. Han blir rörligare än sin granne på landet, både
kroppsligen och andligen. Det är inte bara det ofta tyngre arbetet på
landsbygden som här verkar differentierande utan mera att stadsbon
är utsatt för långt större yttre påverkan. Vi behöva blott tänka på
i hur mycket högre grad han kommer under den moderna reklamens
och biografkulturens inflytande, och hur mycket snabbare tankar och
idéer spridas i staden.
Stadsbon uppträder alltid säkert och otvunget, en följd inte bara
av att skolväsendet är mera utvecklat och bildningsmedlen mera
lätttillgängliga i staden än på landet utan också av den skiftande miljöns
uppfostrande verkan. Men då de yttre intrycken äro allt för många
för att han skall ha någon möjlighet att koncentrera sin
uppmärksamhet blir stadsbon kanske ytligare än landsbon. Eller som en
författare uttryckt satsen: Stadsbon talar mera men tänker mindre eller
i varje fall mindre självständigt än landsbon; han har helt enkelt inte
tid till det.
Miljö och existensmöjligheter sätta alltid sin prägel på människorna
och förändra inte bara deras yttre levnadsvanor utan även deras
tankeliv och livsinställning. I fråga om stad och land äro här olikheterna
så stora att man kan tala om två skilda människotyper: stadsbon och
landsbon. Därför reagera de också helt olika inför likartade
situationer och ha svårt att fatta varandras ståndpunkter.
Naturligtvis måste man vid alla sådana uppdelningar göra klart
för sig att man mera sällan finner de olika typerna renodlade. Mellan
å ena sidan storstadsbon som representant för staden och den av
stadskulturen mest opåverkade befolkningen i "avkrokarna" finnas en
mängd övergångsformer.
Att i detta sammanhang avge några värdeomdömen om den ena
eller andra typens företräden är naturligtvis vanskligt, då sådana
omdömen alltid måste bli personligt färgade. Däremot kan det vara
lockande att undersöka, i vad mån den ena eller andra typen vinner
utbredning. Vi skola då utan tvivel finna, att landsbygdens
representant, som vi i enlighet med allmänt språkbruk kunna kalla
bondetypen, är den vikande. Stadsgrabben må som individ vara bonden
underlägsen, han kan med segrarens rätt uttala sitt förakt för denne.
Det är här inte bara fråga om att staden vinner terräng på landets
bekostnad och industrin på jordbrukets. Med den pågående
industrialiseringen av jordbruket och kommunikationernas förbättring
förändras även landsbygdsbefolkningens vanor och mentalitet. Det må här
räcka med att konstatera att tendenser till en utjämning av
motsättningarna finnas. I hur hög grad dessa komma att upphävas är
framför allt beroende av den ekonomiska utvecklingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
