Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
In- och utrikes 228
kapitaltillgången, ty det är nu en gång så, att en tillgång icke kan
användas till mer än en sak.
Ytterligare en sak bör man nog hålla i minnet, då det gäller olika
slags utgifter. Åvila de folkhushållet redan förut eller komma de
nya till? Mänga för att icke säga alla de sociala utgifterna
innebära i grund och botten ingenting annat än en överflyttning av
kostnaderna från en till en annan, eller från en enskild, till samhället,
till de många. De gamlas försörjning vilar nu på barn eller på
kommunen men kan genom pensionering överflyttas på staten. Det
betyder inte, att de gamla levat av luft förut utan endast att
kostnaden fördelas på alla och icke drabbar enbart en måhända fattig son
eller dotter. Det är möjligt, ja önskvärt, att den gamles liv göres
drägligare i ett mycket stort antal fall, och i den mån kan man tala
om ökade utgifter. Likadant är det i fråga om vissa utgifter för
försvaret. I den mån t. ex. understödet av arbetslösa kan undergå
en minskning genom att de få sysselsättning vid upprustningen,
betyder denna icke en nettoökning av utgifterna. Tyskland lämnar
därvid ett gott exempel. Men det, som frambringas, saknar ofta
betydelse för den framtida produktionen, vilket däremot anläggandet
av en väg eller en hamn oftast inte gör. Skillnaden är icke
betydelselös. Materialförbrukningen bör man heller icke bortse ifrån. Även
i det fallet lämnar Tyskland exempel. Bristen på råvaror har sin
grund däri, att de till så väsentlig del förbrukas för rustningar, som
ingen avkastning ge och icke kunna som färdiga produkter bytas mot
nya råvaror.
DET FRANSKA VALET gav till resultat en klar vänsterseger.
Folkfronten segrade både ute bland väljarna och i fråga om antalet
valda. I deputeradekammaren sitter efter den första juni, då dess
mandatperiod börjar, en säker folkfrontsmajoritet. Det var
emellertid icke alla i folkfronten ingående partier, som gjorde vinster. Den
borgerliga vänstern, socialradikalerna, förlorade både röster och
mandat, men det synes vara riktigt, då deras ledare Daladier förklarar,
att partiet sannolikt skulle ha förlorat ännu mera, i fall det även i
valet fortsatt sin tvetydiga politik av de sista åren. Endast genom
ett klarare ställningstagande förmådde de bevara så många anhängare,
som de dock gjorde.
Sin ställning som kammarens starkaste parti förlorade
socialradikalerna till socialisterna och det antages allmänt som ett givet faktum,
att socialisterna skola få i uppdrag att bilda regering. Blum skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
