Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Hage, Ernst: 40-timmarsveckan, rationaliseringen, arbetslösheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
Ernst IIage
förandet av nämnda arbetstidsförkortning. Är det då så orimligt
att antaga, att den ytterligare rationalisering, som torde ha skett
inom flera arbetsområden sedan den tiden och som i vissa fall
inneburit, att arbetarens produktion genomsnittligt femdubblats, kan
bära den ytterligare arbetstidsförkortning, som nu ifrågasättes?
Här skall icke i vidare mån som ett argument pekas på det
förhållandet, att mycket kunniga män med betydande nationalekonomiska
insikter en gång spådde allehanda ekonomiska olyckor samt rent av
ett ekonomiskt sammanbrott över vårt land, om vi genomförde
48-timmarsveckan. De ha ej blivit sannspådda. Visar ej detta, att
samhället, särskilt då det gäller ekonomiska förhållanden, ofta har
en underbar anpassningsförmåga, som leder till att
gråväders-teore-tiker på det ekonomiska området ej få rätt, även om de tycka sig
kunna på mycket goda skäl grunda sina påståenden.
Men å andra sidan får man ej draga allt för långt gående
konklusioner av det konstaterade förhållandet, att 48-t:immarsveckan
visade sig kunna införas utan ekonomiska risker för vårt land.
Framför allt kan man därav ej komma fram till den uppfattningen,
att man kan tämligen bekymmerslöst för konsekvenserna oförfärat
fortsätta att minska arbetstiden huru långt ned som helst. Ty det
ligger naturligtvis mycket förnuft i den gamla historien, att man
icke kan fortsätta att lasta på bördor under förhoppningen "tål du
det, så tål du det". Men om arbetstidsminskningen i stort sett
sker på grundvalen av inom resp. produktionsområden skedda
rationaliseringsåtgärder, vilka innebära, att arbetaren i genomsnitt
frambringar betydligt mera nyttigheter åt samhället, än vad som förut
varit fallet, då kan man våga bestrida, att en efter sådana linjer
genomförd och till lämpliga produktionsområden inskränkt
arbetstidsminskning kan leda till det som påstås från motståndarsidan, "en
allmän sänkning av levnadsstandarden".
En efter sådana riktlinjer genomförd och alltså partiell
arbetstidsminskning torde visserligen komma att innebära, att arbetarna inom
vissa arbetsområden, främst de i mindre grad rationaliserade, komma
att allt jämnt ha en längre arbetstid — åtminstone under en tid
framåt. Detta är ett beklagligt förhållande men torde ej kunna
undvikas. Inom dessa arbetsområden borde man då i första hand
kunna få igenom, om icke 40-timmarsvecka, så dock en lägre
arbetstid än den nu tillämpade, där denna går över 48-timmarsveckan.
I detta sammanhang bör man emellertid kunna erinra därom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
