Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Aronson, Albert: Borgerlighetens kärntrupp sviktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Albert Aronson
har skett så snabbt. Den nyligen slutförda undersökningen rörande
jordbrukets skuldsättning ger oss de väsentliga orsakerna till att
bönderna marscherat upp som klassparti. Bonden befinner sig
nämligen nu i den situationen, att han icke längre är jordägare och
jordbrukare utan oftast endast jordbrukare. De självägande
böndernas skulder uppgå till 42 procent av tillgångarna. Visserligen
förhåller det sig ännu så länge så, att majoriteten av de svenska
bönderna fortfarande äger en del av sin gård, men det är blott en
del, och märk väl den del, som ur säkerhetssynpunkt är sämst
placerad och, om jordbruket bedömes ur räntabilitetssynpunkt, är av
ganska problematiskt värde.
Det dröjde relativt länge innan den självägande bonden drogs in i
det nuvarande ekonomiska systemets häxdans. Det var först då den
unga industrin förvandlat hantverkaren och hans gesäll till
industriarbetare som bondens söner och döttrar lockades från jorden och
slöjdboden. Först tog industrin en och annan, sedan allt större
kontingenter. Och industrin gav bonden sina färdiga alster i stället.
Det blev ej längre möjligt för honom att fortsätta den hemslöjd
för självförbrukning, vilken han sedan ett grått hedenhös bedrivit.
Han upphörde att spinna sitt lin och sin ull. Den mjölk, som korna
lämna, kärnas ej längre på bondens gård utan i det industriellt drivna
mejeriet. Ja, industrin har nått därhän, att den till och med
frambringar och ersätter de råprodukter, som jordbruket tidigare ensamt
producerade. Därtill kommer att i jordbruket självt vunno
maskinerna insteg. Lien ersattes med en skördemaskin, slagan med ett
tröskverk, dragaren med en motor o. s. v. En allt större del av de
i jordbruket verksamma krafterna frambringas numera av industrin.
Mien med jordbrukets avfolkning och förening med industrin följde
också en allt större skuldsättning.
Bonden var i äldre tider synnerligen rädd för att skuldsätta
jorden. Därom vittnar arvstraditionen. En av sönerna övertog
gården och gav i gengäld ett "undantag" åt föräldrarna. De andra
barnen, av vilka döttrarna ärvde mindre än sönerna, fingo dela det
gården under faderns tid avkastat men som icke konsumerats eller
med andra ord: det som sparats, vilket till största delen bestod av
slöjdalster. Jordvärdet beräknades alltid synnerligen lågt. En
stegring av detta för de större gårdarna märktes visserligen redan i
början på 1800-talet, då ofrälse tilläts att förvärva jord, men i stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
