Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 16 maj 1936 - Händelser och spörsmål - Vänstersegern i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Händelser och spörsmål
-de båda nämnda grupperna samt de s. k. néo-socialisterna eller
Frankrikes socialister, som de officiellt kallade sig och som alldeles speciellt
förklarade sig vara Jaurès andliga arvtagare. Hit hör bl. a. en
Paul-Boncour, numera senator, och en Déat, som jämte den avlidne
Reraaudel och Marquet fick anses som néo’s ledare. Han slogs förresten
ut vid valet nu av en kommunist. Därjämte ha fortfarande hit
räknats ett antal oberoende socialister såsom den nämnde Marquet, som
uteslöts ur gruppen, då han inträdde i en regering förra året, och som
nu valdes med blott 20 rösters majoritet, eller såsom kammarenls talman
Bouisson, som förra gången valdes som socialist men som lämnat partiet.
Med tanke på att gruppera fått ett icke obetydligt tillskott genom
néo-socialisterna borde röstsiffran kanske varit rätt mycket högre än förra
gången. Det är emellertid ingen valorganisation utan framgången är i
högsta grad beroende av kandidaternas personliga dragningskraft.
Ena året samlas några tusental röster i en krets. Kandidaten
försvinner av någon anledning och då ofta rösterna med honom. Men alltid
får en sådan grupp i det individualistiska Frankrike nya tillskott och
hur än sammansättningen och nyanserna skifta, förefaller den vara ett
tämligen konstant inslag i fransk politik. Ofta säges det, att gruppen
mest är en förening av ministerämnen och det ligger något i det.
Socialisterna höllo sim röstsiffra någotsånär. Mera kunde knappast
begäras, eftersom néo-socialisternas avfall borde medföra en rätt
kraftig åderlåtning på sina håll. Det var dock ett trettiotal av gruppens
130 representanter, som den gången gingo. Det kan också mycket
tydligt avläsas på siffrorna var néos finnas. I departementet Gironde
t. ex., Marquets krets, sjönk socialisternas röstetal från 72,000 till
35,000. Och i stället fanns det nu 45,000 oberoende socialister mot
2,000 år 1932. På samma sätt var det i flera andra departement, där
socialistiska unionens kandidater uppträdde. Att röstetalet likafullt
någotsånär hölls betyder, att partiet i de övriga kretsarna tämligen
allmänt ökade sina röstsiffror.
Mellan socialister och kommunister befinner sig en liten grupp,
pupisterna, bestående av sådana, som avsöndrats från kommunistpartiet
på ungefär samma sätt som n.éo-socialistcrna från socialistpartiet. De
kallas pupister av begynnelsebokstäverna i gruppens namn, Parti de
1’Unité Prolétarienpe. Samlingen har något utökats sista året, vilket
förklarar röstökningen. Doriot, som förra året lämnade det officiella
kommunistpartiet och som räknats hit, bidrog med nästan hela ökningen.
F. ö. förekommer gruppen en,däst i ett fåtal kretsar, främst Paris.
Kommunisterna äro de, som lade beslag på nästan hela ökningen.
Deras röstsiffra ökades med 88 o/o. Starkast äro de i departementet
Seine, d. v. s. Paris med förstäder, där de fingo 360,000 röster eller
nära fjärdedelen av hela röstetalet. Men de gingo fram i så gott
som hela landet och ligga i åtskilliga kretsar framför socialisterna.
I hela landet fingo folkfrontens partier en klar majoritet. Den
procentuella fördelningen av rösterna blev nämligen ungefärligen denna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
