Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - Helge, Nils: Betfolk och bönder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Betfolk och bönder
28 7
den en hafsig telefonintervjuare kan ge problemet från sin trånga
redaktionshorisont.
Noga besett bottnar böndernas jämmerlåt på våren i ett sådant
faktum som folkförskjutningen från landsbygden till städernas
mångahanda nytillkomna yrkes- och utkomstmöjligheter såväl för
män som kvinnor. Och denna förskjutning började icke i går, nej
den märktes redan vid detta sekels början. Det enda man kan säga
till detta faktum är, att flykten från landet på intet vis visar
benägenhet att avtaga. Tvärtom. Och därmed följer att "bristen på armar
vid jordbruket" får en vidare och allvarligare betydelse för landet
med varje kommande år. Ej att undra på att denna jämmerlåt just
nu är högljuddare än vanligt. leke utan att den har ett reellt
underlag, men det har gått åtskilligt med politik i detta skri från
bondlandet. Man behöver ej anstränga sig för att konstatera, att
jämmerlåten skulle haft annan tonklang om något annat parti suttit vid
makten!
Men om vi medge, att "ingen rök uppstiger utan eld", så gäller i
detta som alla andra utvecklingsfall att visaren icke kan vridas
tillbaka. Bristen på armar vid jordbruket måste ses i sammanhang med
allt annat, som övergår jordbruket och landsbygden i dess helhet.
Utan synnerlig smärta, ja, man kan säga utan att det företogs någon
blodigare operation på samhällskroppen, kunde flykten från
landsbygden under dess första decennier neutraliseras genom att den
maskinella kraften togs mer och mer i anspråk av både småbönder och
godsägare. Eanflykten fortsatte ändå, men man höll sig i det längsta
skadeslös genom att motorisera sitt jordbruk och sina ladugårdar,
och där detta är systematiserat, härskar en rationalisering, som är i
högsta grad oroväckande — icke så mycket för den överflödiggjorde
timlönsslaven, utan fastmera för godsägaren själv, vilket vi skola
visa längre fram.
Låt oss först se på vederbörandes förslag till hävandet av bristen
på armar vid jordbruket om våren och hösten. I sin hopplösa vånda
har godsägaren ingen annan metod att rekommendera än
avstängandet av sådana arbetsgrupper från varje tänkbart
arbetslöshetsunderstöd, vilka kunna komma ifråga som jordbruks- och lantarbetare. På
detta sätt löser man visserligen problemet tillsvidare men det skaffas
icke ur världen. Denna av bönderna rekommenderade lösning har
som mången annan planlös lösning i vånda det fatala med sig, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
