Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - Meurling, Per: Diktaren och samhället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diktaren och samhället
301
förändras och den borgerliga revolutionen förberedes. Det är
borgarklassens ökade materiella och politiska inflytande, som återspeglas i
denna litteratur, som ger uttryck åt dess växande självmedvetande.
Är konstnären till för samhällets skull? I stället för att söka
besvara denna fråga genom en sofistisk analys av konstens väsen och
samhällets begrepp och sedan dekretera en uppfattning, vilken
givetvis måste bli lika tillfällig som utgångspunkterna för densamma, ha
vi i det föregående i ali korthet antytt, huru samhälleligt betingad
litteraturen faktiskt är och kommit till det resultatet, att litteraturen
alltid utgår ifrån och idealiserar den härskande klass, som är dess
uppdragsgivare, samtidigt som den alltid, när klassmässiga
förutsättningar härför föreligga, träder i opposition häremot. Konstnären kan
teoretiskt förneka sitt beroende av de sociala betingelser, under
inflytande av vilka han formas, men han kan inte, lika lite som
Münchausen kan lyfta sig själv vid håret, faktiskt undandraga sig
dem. Själva förnekelsen har, som vi för l’art pour l’art uppvisat,
en social funktion.
Den litterära uppfattningen av människan, som var knuten till och
begränsad av seigneuren, förallmänligades långsamt och frigjordes
från religiös mystik genom den borgerliga litteraturens framväxande
och den har sedan dess ytterligare förallmänligats till sin räckvidd
och sekulariserats genom att i anslutning till arbetarrörelsens
landvinningar de proletära skikten så småningom befunnits värdiga
litterär skildring. Men helt fri blir den inte, förrän alla samhälleliga
skrankor vid uppfattningen av det mänskliga nedrivits, författaren
blivit ekonomiskt oberoende och människan skildras endast som
människa. Men som sådan kan hon inte, alla fraser till trots, skildras
i ett samhälle, där hon faktiskt med eller mot sin vilja är klassbunden
och begränsad och skild från andra genom sociala privilegier, som
hon, antingen hon vill det eller inte, endera äger eller saknar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
