Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1 juni 1936 - Händelser och spörsmål - Valet i Belgien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
Händelser och spörsmål
Till de flamländska delarna har då också Brabant med huvudstaden
Bruxelles räknats och där ha rexisterna 6 mandat. I hela den övriga
flamländska delen fingo de alltså endast tre man valda.
I de flamländska provinserna är det i stället en annan katolsk grupp,
frontisterna, som gått fram. De torde vara det allra reaktionäraste
av de belgiska partierna och företräder flamländska autonomisträvanden,
som väl numera icke sträcka sig så långt som till lösslitande men dock
ha kvar rätt mycket av den gamla animositeten mot allt franskt.
Frontisterna vunno visserligen icke så värst många röster, blott omkring
40,000, men fördubblade sin representation.
Om dessa ytterlighetsgrupper åt höger till således gjorde avsevärda
framsteg, blev heller inte kommunismen på andra sidan lottlös.
Kommunisterna tredubblade sin representation och rätt mycket mer än
fördubblade sitt röstetal. Deras ökning är dock icke fullt lika stor som
socialisternas minskning, så att uppenbarligen ha en del socialistiska
väljare antingen röstat med (förmodligen) rexisterna eller underlåtit
att rösta. Sammanlagt ha de båda arbetarpartiernas procentuella andel
av valmanskåren ävenledes reducerats från 40,2 o/o till 38,1 o/0.
Kommunisterna deltogo f. ö’. icke i alla kretsar utan endast i sådana, där
de ansågo sig ha utsikt att vinna mandat. I själva verket torde deras
valmaniskår därför vara ännu något större än vad de faktiska siffrorna
utvisa.
Även gruppen övriga har ökat. Den omfattar mycket heterogena
grupper såsom bl. a. de s. k. realisterna, det belgiska klart fascistiska
partiet. Ingendera av dessa smågrupper nådde emellertid representation.
Av regeringspartierna foro katolikerna mest illa. De förlorade
fjärdedelen av sina väljare från 1932 ocih tappade 16 mandat. Relativt sett
svårast blev nederlaget i de vallonska delarna men även i de
flamländska gingo de kraftigt bakut. De förlorade också sin ställning som
landets starkaste parti, vilken de innehaft sedan 1884.
Liberalerna äro tämligen svaga i Belgien liksom i de flesta andra
länder. Att de gått ytterligare bakut är därför egentligen ingen större
överraskning, eftersom det är en allmän tendens så gott som världen
över. Snarare är det överrasknade, att de hållit ställningen så pass
bra som de gjort. Mandatförlusten inskränkte sig till ett enda.
Att även socialisterna förlorade var faktiskt en överraskning, ty det
må dock sägas till stor del ha varit deras förtjänst, att läget inom
landet bättrats så pass myaket som det gjort. Det är en klen tröst,
att katoLikema förlorade ännu mera, så att socialisterna nu äro landets
största parti, en ställning som f. ö. icke medför enbart fördelar sådant
läget nu en gång blivit. Det ställer ökade krav på dem. Tillbakagången
var främst koncentrerad till de vallonska delarna, medan de :i de
flamländska t. o. m. vunno ett mandat, men även där förlorade de ett
mindre antal röster.
Vid bedömandet av förlusterna får man icke endast se till de absoluta
talen utan också ha i minne, att antalet ledamöter i deputeradekam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
