Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IN- OCH UTRIKES
1. 7. 36.
DET GICK så som man under de sista1 veckorna i maj kunde
förutse. Den socialdemokratiska regeringen fälldes på frågan
om folkpensionerna och om en enligt socialdemokratisk mening
rättvisare och rimligare fördelning av den direkta skattebördan, väl
närmast på den första frågan, eftersom den kom först före i riksdagen.
Man satte på den enligt sista valsiffrorna borgerliga
väljarminorite-tens sida intet större värde på enighet i beslutet om ökning av
försvarsutgifterna utan använde sin knappa riksdagsmajoritet till att
genomtrumfa mellanpartiernas förslag. Det hade
socialdemokraterna förklarat sig kunna vara med om, fast de ansågo sitt eget
vara bättre. I enighetens namn voro de dock beredda att ge efter
på den punkten, det vill säga väl icke alla av dem men med tämlig
säkerhet de allra flesta. Men de begärde kompensation i den formen,
att de borgerliga å sin sida skulle visa sin goda vilja att medverka
till social förbättring genom införande av dyrortsgruppering i fråga
om folkpensionerna. Så stort mer än god vilja gällde det inte.
Summan som erfordrades var icke överväldigande utan tvärtom
mycket ringa i jämförelse med vad som skulle gå åt för rustningar. Men
detta stötte på patrull hos samtliga borgerliga partier. Att högern
skulle säga nej var väl väntat, ty partiet har sällan visat någon större
beredvillighet till sociala välfärdsåtgärder. Det kunde väl också anses
icke oväntat, om bondeförbundet skulle tveka. För de billigare
orterna, det vill säga för landsbygden i gemen, skulle dyrortsgruppering
icke medföra några fördelar. Å andra sidan är det säkerligen icke
utan sin betydelse för jordbruket heller, om t. ex.
livsmedelskonsumtionen stegras genom ökad köpkraft i städerna och dyrare orter över
huvud. Det gäller dock icke bara de gamla utan precis lika mycket
de yngre, som nu måste bära större tunga vid de gamlas försörjning.
Lättas den tungan, blir mera över för tillgodoseende av de egna
behoven. Mera oförklarligt var dock, att heller icke det s. k. folkpartiet
var benäget för pensionsförbättring. För detta parti, som sällan
försummat att deklarera sig som småfolkets parti, borde det icke ha legat
alldeles fjärran att bidraga till lättande av just småfolkets börda.
Men partiet har tydligen rätt, då det själv deklarerat, att det är de
rika, som tillhöra det ledande skiktet, åtminstone inom partiet.
21
Tidén N:r y. igj6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
