Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Fredriksson, Karl: Socialiseringsfrågan vid två partikongresser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5"ocia/iserhigsfrågan vid två partikongresser
333
Men erfarenheten har också en negativ sida, sammanhängande med
den så kallade "planismen". Den mening som inom svensk
socialdemokrati utkristalliserats på den punkten torde kunna sammanfattas
ungefär så, att de många "arbetsplaner" och aktuella
handlingsprogram, som under krisåren utarbetats på skilda håll inom den
socialistiska arbetarinternationalen, visserligen kan göra nytta som
tankeställare samt genom att ställa problem under diskussion och i kritisk
belysning, men att den praktiska betydelsen av planer och
arbetsprogram är tämligen diskutabel så länge man icke lyckas vinna den
politiska makten att genomföra dem. Här kan man tillägga, att också
planernas motsedda agitatoriska och uppryckande verkan icke på
långt när motsvarat förväntningarna, utan tvärtom, speciellt vad
beträffar Belgien, blivit en stor besvikelse.
Det finns emellertid en frågeställning som kanske alltför litet
beaktats och där det kan vara nyttigt att se litet närmare på våra egna
teoretiska utgångspunkter. Nämligen denna: vad blir för folkets
stora massa den omedelbara och märkbara fördelen om vi också
skulle lyckas att som ett första steg socialisera t. ex. kreditväsendet
och enstaka socialiseringsmogna delar av produktionsmaskineriet?
Låt oss säga i så stor utsträckning som förutsättes i de Mans plan,
vilken dock här hemma vunnit anseende som ganska radikal.
En sovjetekonom, Eugène Varga, har i en visserligen mycket
illvilligt upplagd kritik av de Mans plan hävdat, att arbetarna praktiskt
taget inte skulle varsna någon förändring i sin ekonomiska eller
sociala ställning, även om de Man mot förmodan skulle lyckas få sin
första plan genomförd. Han säger:
Marx har teoretiskt bevisat och hela kapitalismens historia i alla världens
länder har visat att kapitalismen nödvändigt leder till periodiska kriser, vare
sig kapitalismen är baserad helt eller delvis på den fria konkurrensen, vare sig
den är helt och hållet av privat karaktär eller späckad med statskapitalistiska
ingredienser; — "nationalisering" av krediten och råvarumonopolen inom
ramen för den borgerliga staten kommer härutinnan icke att ändra någonting
(kurs. här). Och underkonsumtionen kommer icke att upphöra, emedan
arbetarklassen alltjämt icke erhåller i lön mer än en del av det värde den
producerar, medan den andra delen stannar hos kapitalisterna under form av
mervärde och tjänar till ökning av deras kapital. (Eugène Varga: Le "Plan",
sid. 48.)
Detta är den gammaltestamentliga socialismens dogm. Den har
ständigt anammats av nya generationer, som trott den vara hela
sanningen emedan den råkar innehålla en sida av sanningen. Nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
