Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Fredriksson, Karl: Socialiseringsfrågan vid två partikongresser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Karl Fredriksson
om råvaruförsörjning och arbetskraft. Finns det månne bland
domänverkets skogs- och sågverksarbetare någon verklig övertygelse
om att den statliga företagsformen på detta område innebär ett stort
och betydelsefullt framsteg i jämförelse med den privata
företagsformen? Skulle så vara fallet, har denna övertygelse hittills tagit sig
synnerligen dämpade former. I varje fall har vi från vårt håll
alldeles försummat att mobilisera den som ett argument för fortsatt
socialisering. I en mera lugn och saklig diskussion är det givetvis
ett gott argument att det statliga företaget är en inkomstkälla för
samhällets behov. Men den synpunkten torde spela en mera
undanskymd roll, när den enskilde medborgaren går att bilda sig en
mening om socialiseringens företräden och när det gäller att hos en
folkmajoritet ingjuta vilja och entusiasm för en fortsatt socialisering.
Folkpsykologiskt sett går det bra mycket genare att vinna
uppskattning av krispolitikens resultat. Tusentals arbetarsmåbruk och
tiotusentals bostadsförbättringar i skilda delar av landet, broar,
hamnar, offentliga byggnader, det är saker som folk ser. Det är
påtagliga nyttigheter, vilkas värde ingen advokatyr kan trolla bort. I ali
synnerhet när det samtidigt visar sig, att vårt näringsliv inte blott
mäktar bära belastningen av dessa utgifter, utan rent av tycks trivas
och blomstra bättre än någonsin. Detta är argument som folk
begriper. Socialisering i den meningen att samhället skall överta
produktionsmedlen är däremot av många tecken att döma icke någon
hjärtesak för de breda massorna inom arbetarrörelsens egna led. Det
säger åtskilligt, att när socialiseringsfrågan skjutits fram vid partiets
kongresser, så har det skett på initiativ av enstaka teoretiskt
intresserade krafter, och då i allmänhet med respektfullt stöd av den
lokalorganisation vederbörande tillhör samt med högaktningsfullt
bemötande och teoretiska diskussioner på kongresserna. Men det har
knappast varit en fråga där partifolkets djupa led lagt in sin kraft
med liv och själ.
Vadan då socialiseringskravet? Är det när allt kommer omkring
bara en fix idé, som vi släpat med oss genom åren och av aktning
för våra lärofäder eller av ren oföretagsamhet inte kommit oss för
att släppa? Eller är det något som vi — oavsett vad vi menat om
dess praktiska betydelse — ansett vara något så fundamentalt för ett
socialistiskt parti, att det helt enkelt inte kunde undvaras?
Detta sistnämnda antagande jävas av en så gammalmarxistisk
lärofader som Kautsky. "Strängt taget", säger han, "är dock icke socia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
