Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Madsén, Lars: Samhälle och individ. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
Lars Madsen
fliten och viljan om än aldrig så berömvärd hjälper inte, det är ej
arbetarna som saknas, det är diktarna.
Med desto större förväntningar griper man an en bok av en sådan
mästare som Johannes V. Jensen, en bok som därtill ligger lätt och
lagom i handen. En ny bok av Joh. V. Jensen är i Danmark ungefär
vad en ny bok av Heidenstam skulle vara hos oss. En come back har
alltid sina risker. Här har det gått över 30 år sedan Jensen senast
genom någon roman utlämnade namn och rykte till kritik och
allmänhet. Mottagandet tycks också ha blivit ganska blandat. Boken blev
inte, vad man på sina håll väntat, och denna förutfattade inställning
har kommit perspektiven att förryckas en smula. Ty en jämförelse
med Jensens tidigare erkända produktion må utfalla hur som helst,
det är inte tu tal om att hans bok jämfört med vad året för övrigt
frambragt hör till det mest intressanta. Det hjälps inte, när ett lejon
ryter så hörs det att det är ett lejon, även om det är gammalt. Och
denna bok, "Dr. Renaults Fristelser", har i oerhört rik grad vad
alltför många av årets övriga romaner sakna, den har fantasi.
Detta torde framgå redan av följande korta innehållsredogörelse.
En läkare dör och hamnar i skärselden. Där träffar han själva
överdjävulen, herr Asbest, som inte riktigt gillar halvmesyrer sådana som
doktorn utan vill ge honom en chans att bli fullgod, åtminstone för
helvetet, och därför frestar honom med ett nytt liv. De enas om ett
kontrakt. Renault får leva ett antal år till, och endast om han då,
efter avtalstidens utgång, alltjämt känner lust till livet, undgår han
sin fördömelse.
Dr Renualt beger sig ut på en jordenrunt-tripp med en ocean jätte,
och sjöresans alla upplevelser fylla boken med ett fyrverkeri av
överraskningar. Jensen gör denna ångare till vårt nutidssamhälle i
sammandrag med dess passagerare i olika klasser. Genom detta trick får
han samtiden i ett format, som han kan behärska. Gammal
tidningsman som han är, vet han att arrangera ett effektfullt reportage, som
kulminerar i ett myteri och grundandet av ett nytt rike på en
söder-havsö.
Händelseförloppet ger tillfälle till resonemang om så gott som alla
dagens spörsmål. Joh. V. Jensen, som är klart medveten om de krav
tiden ställer på en författare, har tydligt eftersträvat ett visst mått
av aktuellt socialt innehåll. Han har givit, om man så vill, både en
tids- och sedeskildring. Men ändå lämnar denna sida av boken en
läsare tämligen oberörd. Orsakerna äro flera. En är otvivelaktigt
den, att Jensen liar alldeles för många avancerade åsikter om allting.
De slå ihjäl varann i trängseln. En annan är, att han är för litet
personligt engagerad. En salongskonversation kan ha lika förödande
verkan som någon vrålagitation, det har Voltaire bevisat, men
Jensens sociala satir tappar sin ondska och lust att döda. man har nästan
den känslan, att en superb middag står oroande och väntar
någonstans och tar gadden ur den spirituella monologen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
