Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Madsén, Lars: Samhälle och individ. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Samhälle och individ
345
ensamhetskänsla, inte kan läggas samhället till last, utan torde vara
gemensamma för de flesta människor i pubertetsåldern, oberoende av
de ekonomiska förhållandena.
Långt vidare, rent av samhällsomspännande till sin syftning är
Marcus Lawesens nya bok "Freden". Det kan ha sina risker med en
stor succé, alltsedan "Og nu venter vi paa Skib" har man förgäves
väntat på den bok, som verkligen skulle inlösa de förhoppningar han
väckt. Årets bok har ett jättelikt ämne. Den vill påvisa en grundval
till tidsandan av i dag, vill visa, hur kriget som en katastrof bröt in
i människors sätt att känna och tänka och söka belysa de problem,
som den efterföljande freden hade i släptåg. Boken är också ett
stycke dagspolitisk fredspropaganda. För att få ett
demonstrationsmaterial för sina åsikter väljer författaren en grupp individer, som
tidsföreteelserna gå ut över, han skildrar två befryndade familjers
livsöden, en engelsk och en tysk, från tiden före 1914 till fram mot
våra dagar. Tyvärr blir det vilja men inte kunna. Uppgiften är
oerhörd, men med besvikelse konstaterar man, att ämnet inte ens
förmått sönderspränga formen, här finns intet som vittnar om en
explosion, det är en blek agitation utan lidelse, putsad, konventionell
och pratsjuk. Det dramatiskt laddade och brännande aktuella temat
förefaller inte passa Lauesens milt melankoliska röst. Sämre
författare är han inte än att här finns levande sidor, men dessemellan —
för mycket papper. En författare som velat ge en
samhällsomfat-tande tidsbild, men inte kunnat.
Men bland årets danska romaner finns också sådana, som icke söka
infoga sig i några samhälleliga sammanhang. Ingen torde dock vara
så rent individualistisk och så långt fjärran från kanondunder och
sociala spörsmål som Karin Michaelis’ "Mor", inte ett eko från tidens
allfarvägar når fram till det i en trädgård gömda hus, där den
utspelas. Boken är ett porträtt av en gammal excentrisk och kärv men
charmfull dam. Hörnstenarna i hennes värld är tvättstuga, trädgård,
skafferi och barn. Så starkt lever hon som mor, att när hennes
världsbild bryts ner knäckes hennes livskraft. Boken är artistiskt klumpig,
den är gjord som en enda monolog av alla gummans tankar, vilket
gör, att hon, säkert orättvist, kommer att verka tröttande pratsam.
Men den är skriven i en förälskad och intensiv stämning, som fångar
och har åtskilligt att lära ut om hur en människa är skapad.
Karin Michaelis tillhör av födsel den äldre litterära traditionen,
men det finns även yngre, som ha tagit upp den. I två fall kan man
t. o. m. finna gruppen som motiv, men behandlad inte i kollektiv utan
individualistisk anda. Den ena av dessa romaner heter "Kramer
bry-der op" och har till författare den unge kritikern och lyrikern Paul
la Cour. Han skildrar en familj genom en rad händelserika år, men
anlägger ingen ny syn på familjen som sådan, undviker
samhällsproblemen liksom alla artistiska arrangemang i berättelsen. Den
materiella verkligheten, för familjen så viktig, blir för författaren hu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
