- Project Runeberg -  Tiden / Tjugoåttonde årgången. 1936 /
354

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Ellgar, Nat: Teater

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

354

Nat Ellgar

vilket på krasst kliniskt språk betyder, att schizofreni stundom kan
få dödlig utgång.

Att göra ett dylikt stycke sceniskt begripligt är naturligtvis inte
lätt. Dr Per Lindberg är grånad scenisk experimentator och om man
också känner väl till hans suggestivt stiliserade scenbilder, är det
endast i betydelsen klassisk man kan kalla denna regikonst gammal.
Den stora publiken visade genom att efter bästa förmåga utebli
samtliga sex kvällar stycket gavs hur mycket, d. v. s. hur litet, den
tyckte om det ideella, litterära, konstnärliga, suggestiva, starka
nutidsdramat.

Skandinavisk förbrödring pågår, politisk och konstnärlig. Efter
det jämförelsevis korta finska gästspelet följde ett mera fylligt
danskt, båda på Dramaten. I ett antal representativa föreställningar
blev det tillfälle konstatera, att de skandinaviska ländernas scen- och
skådespelarkonst befinner sig under livaktig utveckling med bestämd
poängtering av vars och ens nationella egenart.

Vid en jämförelse framstå onekligen danskarna med sitt yndigare
gemyt, rörligare temperament, fylligare fantasi, som de psykologiskt
intressantaste och mest omedelbart givande. De hade dessutom fått
ihop en ståtlig översiktsrepertoar med sina bästa stycken av klassiskt
och modernt. Fast danskarna nog ge sitt bästa i det komiska, fick
man uppleva sådana gripande allvarliga ting som prästen Kaj Munks
Kærlighet med den andlösa Bodil-Ipsenska dödsscenen och Det er da
morsomt at leve, den vidunderliga Peter Eggeska vardagsbilden från
ett norskt fattighus. Danskarna äro mästare i att med
verkningsfulla smådrag och en obeskrivligt samstämd intim spelton avvinna
vardagslivet dess komiska och tragiska poesi.

I Heibergs klassiska En s]eel efter Døden fick man uppleva
gros-serer Menigmands oroliga färd efter döden till himlen, dit han (som
stor donator till flera fromma stiftelser) tror sig självskriven. Men
grossererens kunskaper i katekesen äro mycket bristfälliga och efter
pinligt förhör av Sankte Per blir han bryskt hänvisad till
hedningarnas Elysium, där det blir nytt förhör för själve Aristofanes med
samma för Menigmand nedslående resultat: han vrakas som
ohjälpligt rudis i klassisk filosofi och skickas vidare till — den Goetheska
Mefistofeles’ småborgarhelvete, som visar sig vara inget annat än
hans eget kära Köpenhamn med börs, Rundetaarn, teatrar,
förlustelseställen. Så virvlar den stålpiskande satiren vidare för att i sista
tablån sluta vid utgångspunkten: gravölsfesten vid Menigmands
jordiska död med dess makabra talhållande över en oförvitlig broder,
vars själ naturligtvis hamnat i himlen! "I helvete heller", svarar
Heiberg indignerat.

Gandrups Munken gaar i enge... är ett teatervirtuost satyrspel
med den diaboliskt geniale dr Vitus, förrymd hospitalspatient, som
huvudfigur. Den i alla avseenden sataniska lilla farsen spelades som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:18:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1936/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free