Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 juli 1936 - Litteratur - Spångberg: Från Arvid Posse till Per Albin Hansson - Afrikaböcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
Litteratur
Boken innehåller dels en avdelning’ skildringar från 1800-talet, dels en
serie statsministerporträtt från Karl Staaff och framåt samt slutligen
en mera blandad avdelning, där publicisterna dock dominera.
Förglömmas bör heller inte den tablå över de svenska regeringarna alltifrån
det nya representationsskickets införande, som är vidfogad i bokens
slut. Det är en sådan där sak, som ofta kan vara till nytta, då man
vill finna ett namn.
Spångberg är liberal och det är väl inte alldeles fritt, att detta kan
utläsas ur skildringarna. Därom är i och för sig intet ont att säga.
Det är naturligt, om man skattar högst de personer, som företräda
samma idéer som en själv. Nu må det gärna sägas, att förf:s porträtt
ofta äro ganska menlösa, men kritiken bör dock icke fi vara alldeles
avtrubbad ens då det gäller folk, som iman av personliga skäl sätter
högt. Så är dock tvivelsutan fallet på en del punkter. Mest fram"
träder det i fråga om C. O. Ekman. Det räcker knappast med att
säga, att denne gjort sig skyldig till obetänksamheten att för sitt parti
ta emot pengar av en person, som sedan befanns ha givit bort vad som
inte var hans. Relationerna Kreuger—Ekman lågo väl ändå inte så
enkelt till. Helt betydelselöst var det dock icke, att en del pengar
aldrig nått fram till partikassan eller att Sverges statsminister förnekar
sin namnteckning. Vissa krav har man rätt att ställa på en man, som
.innehar landets högsta ämbete.
På några andra punkter har man också lust att opponera mot förf:s
historieskrivning. Om personer må det ju emellertid vara vars och
ens sak vilken uppfattning man har. Det brister dock t. o. m. i fråga
om årtal på någon punkt. Vi hade inga andrakammarval 1923 utan
först 1924. På dem kunde det alltså i varje fall icke bero, om det
icke uppnåddes något vid 1924 års riksdag.
Några på djupet gående studier är det icke fråga om. Det hindrar
icke, att de kunna roa och väl också ge en del upplysningar. Bara
man inte väntar sig för mycket, kan man ha behållning av boken.
Afrikaböcker.
W. B. Seabrook: Den vita munken i Timbuktu. 111. 229 sid. Natur
och Kultur. 7:— kr.
Attilio Gatti: Trummor i natten. 111. 191 sid. Natur och Kultur.
6:75 kr. I
Carl Kjersmeier: På fetischjakt i Afrika. 111. 183 sid. Lindblads
6:75 kr. j
Margit Rundgren: Två år på Kongofloden. 111. 203 sid. Hökerbergs.
6:75 kr.
Den vite munken i Timbuktu, fader Yakouba, är en fransman, som
lär ha spelat en rätt viktig roll vid den franska
kolonisationsverksamheten söder om Sahara. Ursprungligen präst, kom han ut som
missionär men lämnade kyrkan, gifte sig och har sedan fungerat som tolk
och lite av varje i denna på vita fattiga trakt. Väl är boken mest en
skildring av hanis liv mien ger även rätt många upplysningar om
förhållandena i denna del av det franska väldet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
