Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1 aug. 1936 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
370
In- och utrikes
annat än vad medlemmarna göra det till. Det’ är möjligt, att N. F.
behöver reformeras, vad som är säkert är, att en sinnesändring hos
medlemsstaterna är ofrånkomlig, om förbundet någonsin skall bli
mer än ett namn. Det gäller givetvis främst de större makterna. De
små staterna kunna moraliskt stödja en ärlig kamp för freden och
tillsammans äro de väl icke betydelselösa, men makten ligger dock
icke hos dem. Stormakterna måste med sitt hjärta vara med. Och
äro de det inte, kan det lugnt sägas, att det vore bättre, att de icke
alis äro medlemmar. En stat som Italien synes ha mycket lite att
skaffa i en fredsorganisation. Man må därför beklaga, att
inställningen till internationellt samarbete är så kallsinnig hos flera av de
viktigaste staterna — äro de icke medlemmar vet man i varje fall
var man har dem. Värre är om medlemmarna icke äro att lita på
eller endast visa ett ljumt intresse. Ingen torde kunna helt svära sig
fri från ansvaret. Hade Frankrike från början klart deklarerat, hade
antagligen mycket varit annorlunda, och hade England varit lika
pådrivande mot slutet som i början kunde händelseförloppet blivit ett
annat. Man kan alltid säga, att om allvarligare försök gjorts att
hindra kriget i Afrika, kunde det lett till desperation hos Mussolini
och föranlett krigsbrandens spridande till även vår världsdel. Ingen
vet vad en diktator tar sig till, det skall gärna erkännas, men kan
freden verkligen bevaras, om en fredsstörare bara får göra vad han
vill? Krigets ivrare få då ett alltför lätt arbete. Om intet annat
hjälper måste freden försvaras med maktmedel, så inkonsekvent det än
må låta. Det finns nu en gång för alla ingen annan väg att gå. Blir
man överfallen, kan rätten till självförsvar icke frånkännas. Frid
skapas icke, om polismakten underlåter att ingripa.
Den rätta metoden kan omöjligen vara att bara springa sin väg
från alltihop och släppa alla försök att skapa en rättsordning.
Utsikterna må te sig än så dystra, det är endast nytt arbete för
samförstånd och förståelse, som kan leda till resultat. Ingen kan sia om vad
som komma kan. Måhända är tiden redan försutten, men icke bör
vårt lands medverkan saknas vid försöken att reparera det som
brustit. Nästa gång kan det vara vår tur. Ensamma förmå vi föga —
tillsammans med alla andra, som vilja leva i fred, förmå vi säkerligen
en hel del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
